Författararkiv: Anna-Maria Svedberg

Blandras eller renras?

Blandrasig eller renrasig hund? Det är den eviga debatten!

Idag har debatten blossat upp ännu mer eftersom fler och fler skaffar hund på grund av Covid-19. Även kronprinsessan Victoria har skaffat valp i dagarna, en sk. cavapoo som kallas Rio.  Valet av kronprinsessans hund har dock lett till många upprörda röster.  Varför då? Spelar det någon roll om man skaffar en renrasig hund, eller en blandras?
 
Ökad efterfrågan
Både i Sverige och på Irland märks det att efterfrågan på valpar har ökat och att det ofta är kö hos uppfödarna, och även hos hundstallen. Det många blivit upprörda över är att familjer betalar flera tiotustentals kronor för att köpa “blandraser”. Raser som cavapoo (cavalier och pudel), labradoodle (labrador och pudel), pomsky (pomerian och husky) är blandningar av två olika renrasiga hundar och inte godkända raser av kennelklubbarna. De har inga stamtavlor och det blir svårt att följa ursprung och olika sjukdomar som är vanliga inom raserna. Priset på t.ex. cavapoo ligger ofta mellan 30 00 – 40 000 kr. En renrasig pudel kostar 15 000 – 20 000 kr (enligt SKK). En blandras från ett hundhem kosta ofta 5 000-9 0000 kr.
 
 

Min ställning är att oavsett om det är en hund med eller utan stamtavla är den unik. Alla hundar är lika mycket värda och förtjänar kärlek och förståelse.

Alla hundar är lika mycket värda
Självklart styr generna mycket av vilka egenskaper hunden får. Pudel må anses vara en av de intelligenta/lättlärda raserna, men i älgskogen skulle den inte vara så duktig!
En hund med flera raser i sig kan vara svårare att förutse hur den kommer bete sig om den t.ex. stöter på en älg. Men samtidigt finns det älghundar som inte tycker om att jaga älg 🤷🏼‍♀️
Vi måste alltid lära känna hunden vi har framför oss, just den individens erfarenheter, egenskaper och personlighet!
Jag är engagerad både i Svenska Kennelklubben som beskrivare för Beteende och Personlighetsbeskrivning Hund (där även blandisar är välkomna) så väl som organisationen Hundar Utan Hem. Jag älskar alla hundar, oavsett var de kommer ifrån och om de har en stamtavla eller inte!

Kastrering och aggression

“Varken kastrering eller ålder vid kastrering påverkade aggression mot kända människor eller hundar. Däremot verkar det som att aggression mot okända människor var högre hos hundar kastrerade vid 7-12 månaders ålder.”

I juli var jag månadens etolog för Sveriges Akademiska Etologer. Då skrev jag ett inlägg som sammanfattade en studie som hittat att kastrering är ineffektivt för att behandla aggression hos hund.
 
Kastrera eller inte?
En fråga många hundägare ställer sig är om de ska kastrera sin hund eller inte, och i så fall vid vilken ålder. Flera studier har visat att en majoritet av tillfrågade veterinärer rekommenderar kastrering av hundar som uppvisar oönskade beteenden.

I en studie från 2018 besvarade drygt 13 000 hundägare en enkät om deras hundar och kastrering. De jämförde svaren från de med intakta hundar mot hundar kastrerade vid olika åldrar.
 
Hundar kastrerade tidigt visar mer aggressiva beteenden
Varken kastrering eller ålder vid kastrering påverkade aggression mot kända människor eller hundar. Däremot verkar det som att aggression mot okända människor var högre hos hundar kastrerade vid 7-12 månaders ålder. Den gruppen av hundar var 26% mer sannolika att uppvisa aggression mot främlingar.
 
En möjlig anledning till att hundar kastrerade vid 7-12 månaders ålder visar mer aggression mot okända människor kan vara att de kastreras i en känslig ålder, så kallad spökåldern. Det är möjligt att den unga hunden blir rädd för personalen på veterinärkliniken och det ger en bestående rädsla mot främlingar.
 

Sök hjälp hos utbildad etolog
Istället för att kastrera hundar som uppvisar aggressiva beteenden bör den bakomliggande orsaken till aggressionen undersökas och behandlas. Många faktorer kan leda till att hundar visar aggressiva beteenden mot människor eller djur. Exempel på faktorer är att hunden ägs av första-gångs-hundägare, har gått färre kurser, införskaffats som en gåva eller som vakthund, bor i en familj med tonåringar eller har en sjukdom, till exempel allergi.

Träningsmetoder påverkar hundens beteende

Träningsmetoder påverkar också aggression hos hund. Hundar tränade med fysisk bestraffning visar mer aggressiva beteenden än hundar tränade med belöningar. För att förebygga och rehabilitera aggressiva hundar är det därför viktigt att se bortom hundens kön och reproduktionsförmåga och istället fokusera på att hitta anledningen bakom och utforma en behandlings- och träningsplan. Genom Sveriges Akademiska Etologer kan du komma i kontakt med en utbildad etolog som kan hjälpa till!

Källor:
Text & Bild: Anna-Maria Svedberg,
Etologica – Förståelse för djurens beteende
Källa:
Farhoody, P. et al. 2018. Aggression toward Familiar People, Strangers, and Conspecifics in Gonadectomized and Intact Dogs. Frontiers in Veterinary Science. 5:18. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fvets.2018.00018/full

Nya inlägg är på ingång!

Varje gång jag tänkt skriva ett nytt blogginlägg påminns jag om hur länge sedan det var jag skrev sist. Ni som följer Etologica på Facebook och Instagram har som tur är fått tagit del av min verksamhet, mina funderingar och en del råd där. 

Jag har lätt att snabbt skriva ihop saker på sociala medier, för det kan jag göra i studen, precis där jag är. Det är anledningen till att jag inte skrivit längre och djupare inlägg här på hemsidan på länge. Jag behöver avsätta tid för att sätta mig vid datorn, logga in på hemsidan och sedan skriva något klokt och genomtänkt. Här kommer prestationsångesten in. För här känns allt så permanent, och därför behöver det vara högre kvalitét än på sociala medier. 

Och ja, det är viktigt med källhänvisningar och att det man delar med sig av är sant och riktigt. Det är jag noga med på sociala medier, så egentligen är det ju inget jag behöver oroa mig för här. Då går upp för mig att anledningen till att jag inte kommit igång med skrivandet igen är för att jag vill uttrycka mer av mina åsikter. Och när man gör det kommer man stöta på de som inte håller med mig. Och jag gillar inte konflikter… 

Men som några andra egna företagare sa under en utbildning jag går just nu:

Om jag inte delar med mig av min unika kompetens, erfarenheter och personlighet. Hur ska då mina äkta kunder hitta mig? De som är nyfikna, öppna och inne på samma bana som mig. De som jag verkligen vill hjälpa och ha som kunder? 

På sista tiden har hundägare hittat till mig på grund av mina gamla inlägg. Så nu tänkte jag att jag helt enkelt fortsätter att bygga på dem genom att göra uppföljningar eller fördjupningar. Jag hoppas att ni kommer finna det intressant och att det kommer hjälpa mig att komma ur min blogg-blockering!

Bara genom att tala om för någon att jag ska göra något ökar sannolikheten för att jag faktiskt ska göra det. Så det är är första steget, ha tålamod så kommer nya inlägg publiceras mer eller mindre regelbundet! 

 

Reaktiv eller traumatiserad hund?

I helgen var jag på utbildning om känslor, PTSD och traumabehandlig hos hund för hundpsykologen och etologen Carro Alupo. Jag fick nya kunskaper, aha-upplevelser och inspiration till utveckling av mina egna beteenderådgivningar av svårare fall. Vissa gånger ger inte beteendeterapin den utveckling jag skulle önska. Det har känts som att det saknats en viktig puzzelbit för att få ihop hela hunden. Den saknade puzzelbiten kan i några fall ha varit traumabehandling!

Reaktivitet är en personlighet – PTSD är en diagnos

Reaktivitet (som jag skrivit om innan) är ett personlighetsdrag. Vissa hundar reagerar emotionellt starkare än andra, är mer lättstressade, alerta och känsliga på grund av sin personlighet även om de inte varit med om någon hemsk upplevelse. Psykiskt trauma däremot är resultatet av en chockartad händelse eller upplevelse som satt ihållande spår hos individen. Av männisikor som varit med om chockartade händelser (överfall, bilolyckor m.m.) repar sig 75% på egen hand inom en månad. De som blivit traumatiserade återhämtar sig inte från chocken utan hjälp och utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det är alltid individens subjektiva upplevelse som är avgörande för om en händelse är traumatisk eller inte. Flera individer kan vara med om samma händelse men alla utvecklar inte PTSD.

Även hundar kan drabbas av PTSD

I Carro Alupos magisterarbete om PTSD hos hund var de vanligaste händelserna som traumatiserat hundar:

  1. Utsatt för dominans av yrkesverksam inom hundbranschen (hundtrimmare, veterinär, hundinstruktör) 24%
  2. Hotad eller misshandlad av människa 20 %
  3. Attackerad av annan hund 16%
  4. Olyckor (t.ex. bilolyckor) 16%
  5. Ljudupplevelser (skott och fyrverkerier) 12%
  6. Tidigare levnadsförhållanden (flyttat många gånger, importerade hundar) 12%

Som ni ser har största andelen i studiens urval blivit traumatiserade efter felaktigt bemötande av hundinstruktörer, veterinärer, hundtrimmare eller andra personer inom hundbranschen. Detta är väldigt sorgligt och därför är det viktigt att personen du anlitar för att för hjälp använder sig av modern hundträning och har tagit avstånd från användandet av bestraffningar och korrigeringar! Kompetenta och utbildade personer i din närhet hittar du hos Sveriges Hundföretagare och Sveriges Akademiska Etologer.

Jag är stolt medlem i båda föreningarna och mitt företag är H-märkt av Sveriges Hundföretagare. Kontakta mig om din hund varit med om en chockartad upplevelse och du misstänker att den lider av PTSD! Traditionell beteendeterapi hjälper inte i det fallen utan fler åtgärder behöver sättas in.

Källor:

Alupo, C. (2017) PTSD hos hund – En enkätstudie om psykiskt trauma hos hund. Magisterarbete SLU.
https://stud.epsilon.slu.se/13045/1/alupo_c_171206.pdf

Mehrkam, L.R., Wynne, C.D.L. (2014) Behavioral differences among breeds of domestic dogs (Canis lupus familiaris): Current status of the science. Applied Animal Behaviour Science.

 

5 tips för att ge hunden en bra nyårsafton!

Om några dagar är år 2017 slut och år 2018 kommer att firas in. Tyvärr är fyrverkerier fortfarande tillåtna och på många ställen smälls de flera dagar, till och med veckor, både före och efter nyår. Om du har en hund som är rädd för fyrverkerier är det nu för sent att börja träna inför 12-slaget. En femtedel av våra hundar är ljudrädda men 90% av dem kan bli hjälpta med träning enligt Karolina Weslund på illis.se.  

Om du nu har en hund som är rädd för fyrverkerier finns det saker du kan göra för att underlätta för den! Dessa tips är även bra att tänka på om din hund inte visat ljudrädsla innan. Det räcker med en enda olycklig smäll för att din hund ska bli rädd för fyrverkerier, trots att den varit skottfast innan!

  1. Motionera!
    • Se till att din hund är nöjd när kvällen kommer och fyrverkerierna börjar avfyras. En hund som är välmotionerad och nöjd har lättare att hantera smällarna än en hund som har massa energi att få utlopp för. Börja dagen med en ordentlig promenad. Om du bor i ett område där fyrverkerierna börjar skjutas tidigt är det bra om du åker iväg med hunden till något avskilt ställe. Det ger den även nya saker att undersöka och upptäcka. Packa en termos och goda mackor i ryggsäcken och ta en lång promenad tillsammans! Gärna 90 minuter eller längre beroende på vad era normala långpromenader ligger på. Gärna i lite utmanande terräng för extra motion.
    • Undvik att gå ut med hunden mellan kl. 22 och 01 då det smäller som mest!
  2. Håll dig lugn och motbetinga!
    • Om det smäller när ni är ute (gäller även inne), var snabb att ge hunden något extra gott godis! Kasta godis på marken som hunden får söka efter. Om du har en hund som tycker om att leka kan du använda det istället, dock är lek stresshöjande medan att äta/slicka är avstressande.
    • Vänta inte med att att se om hunden reagerat på smällen, då kan det vara försent och den är inte längre mottaglig för motbetingning. Hör du en smäll, belöna hunden! Vi vill att hunden ska koppla smäll = godis!
    • Kom ihåg att själv andas och tänka på annat än fyrverkerierna. Hundarna är känsliga för vår sinnesstämmning och kroppspråk. Du kan prata lugnande med hunden men undvik gäll bebisröst, hunden kan misstolka  din välmening som rädsla.
  3. Aktivera hjärnan
    • Ge din hund något att göra när ni är inne. Både på eftermiddagen och vid 12-slaget. Låt hunden leta godis, söka saker som du gömt eller träna Nose work. Spela aktivitetsspel, lösa problem, slicka på en frusen kong fylld med något gott eller att tugga på köttben är andra aktiviteter som håller din hund sysselsatt och kan i vissa fall fungera som avledning vid 12-slaget.
  4. Lugnande dofter och närhet
    • Feromoner som Adaptil (före detta D.A.P) och vissa dofter som lavendel och kamomill har visat sig ha lugnande verkan på rädda hundar (Graham et al., 2005, Landsberg et al., 2015). Dessa ska du dock använda förebyggande och gärna börja använda någon/några dagar innan nyår.
    • Att klappa hunden kan ge vissa hundar trygghet, medan vissa inte alls gillar det. Klappa lugnt och kolla hur din hund reagerar! Att lägga armen om hunden eller bara hålla handen på hunden kan också ge trygghet. Om hunden visar obehag ska du sluta klappa. Din hund kanske mår bäst av att du finns nära.
    • Thundershirt och olika lindor kan också hjälpa hunden att slappna av och känna sig tryggare.
  5. Skapa ett tryggt krypin!
    • Detta kan vara det viktigaste du gör om du har en riktigt rädd hund! Gör en lya som hunden kan söka skydd i. Isolera med filtar och kuddar för att stänga ute ljud och ljus. Om du inte kan stänga ute allt ljus är det bättre om rummet är helt upplyst.
    • Ställ i ordning lyan på det ställe du tror/vet att din hund vill ligga. Vissa hundar väljer badrummet, andra kryper in under sängen. Förbered gärna lyan några dagar i förväg och låt hunden tugga ben eller äta annat gott där.
    • Som extra trygghet kan du lägga in kläder som hundens favoritperson/personer haft. Det bästa är om du kan hålla hunden sällskap så klart. Du kan sätta dig på golvet och läsa en bok eller titta på film på datorn. Att spendera nyår på toalettgolvet är kanske inte det roligaste sättet att fira nyår, men din hund kommer tacka dig!

Gott Nytt År önskar etolog Anna-Maria Svedberg på Etologica!

Källor:

Cottam &  Dodman (2009). “Comparison of the effectiveness of a purported anti-static cape (the Storm Defender®) vs. a placebo cape in the treatment of canine thunderstorm phobia as assessed by owners’ reports.”

Cottam et al. (2013). The effectiveness of the Anxiety Wrap in the treatment of canine thunderstorm phobia: An open-label trial.

Graham et al. (2005). The influence of olfactory stimulation on the behaviour of dogs housed in a rescue shelter.

King et al., (2014). The effect of a pressure wrap (ThunderShirt®) on heart rate and behavior in canines diagnosed with anxiety disorder.

Landsberg et al., (2015). Dog-appeasing pheromone collars reduce sound-induced fear and anxiety in beagle dogs: a placebo-controlled study.

Westlund (2017). http://illis.se/en/nine-ways-to-reduce-firework-and-thunder-phobia-in-dogs/

 

Hundens viftande svans – Vad säger den?

Har du också lärt dig att en viftande svans betyder en glad hund? Det är nog bland det första många fått lära sig om hundar, även jag. Tänk om det vore så enkelt ändå!

I helgen hade jag en kurs för reaktiva/känsliga hundar hos Med Hund i Roslagen. Sex hundar som reagerade på mötande hundar eller människor deltog tillsammans med sina mattar. Under helgen fokuserade vi på att hjälpa hundarna att välja rätt beteenden genom att ge dem det avstånd de behövde för att inte ta till det inlärda beteendet att skälla eller göra utfall. Vi använde oss av träningsmetoden BAT (Behaviour Adjustment Training) där hunden själv väljer vad den vill göra. Vi lägger oss  i först om den går rakt emot den andra hunden/människan. Då stannar vi den mjukt och låter den stå och titta och ta in information om hunden vill det. När hunden vänder bort huvudet, nosar i backen eller byter riktning följer vi lugnt efter hunden. Märker vi att vi kommit för nära hjälper vi hunden att vända sig bort genom att locka, flytta på oss i kopplets längd och i sista hand fysiskt flytta hunden längre bort dit den känner sig trygg.

Vid BAT-träning får hunden välja väg och fatta egna beslut. Foto: Peter Ulvatun

En del hundar viftar på svansen när de står och tittar på den andra hunden, men om den får stå kvar för nära och för länge kan den ändå göra utfall. Varför gör den det om en viftande svans betyder en glad hund? Jo, för att en viftande svans behöver inte betyda en glad hund!

Svansen är viktig för hundens kommunikation. Många hundar har en avvikande färg på svanstippen. En teori om det är för att då syns den bättre på långt avstånd. Speciellt när hunden viftar på svansen. Hundar kan vifta på svansen på många olika sätt. De kan vifta snabbt eller långsamt. Spänt eller avslappnat. Högt eller lågt. Hur en avslappnad svans hålls beror på vilken ras eller blandning hunden är. När man kollar på om svansen är hög eller låg ska man kolla på svansroten, det är ofta lättare än att kolla enbart på svanstippen. En trygg hund kan bära svansen högt. En rädd eller osäker hund har svansen lågt eller till och med mellan benen. En osäker hund bär svansen överdrivet högt, och kan förväxlas med en trygg hund. Allt detta gör att en viftande svans inte nödvändigtvis betyder en glad hund!

Svansen är viktig i hundens kommunikation, men en viftande svans betyder inte alltid en glad hund! Foto: Anna-Maria Svedberg

För att inveckla det ännu mer kan även sidan svansen viftas åt ha betydelse. En italiensk forskningsgrupp såg att hundar viftar svansen mer åt höger om de känner positiva känslor (t.ex. se sin ägare) och åt vänster om de känner negativa känslor (t.ex. en ovänlig hund). En annan forskningsgrupp fann att hundar regerar olika beroende på om de ser en hund som viftar svansen åt vänster än om hunden viftar den åt höger. När hundar såg en annan hund vifta svansen åt vänster fick de högre puls och såg oroliga ut. När de såg en annan hund vifta på svansen åt höger var de fortsatt lugna. Detta gäller inte nödvändigtvis för alla hundar, men tillräckligt många för att vara statistiskt relevant.

Hundens kommunikation är mer komplex än vi trott, och vi behöver ta hänsyn till hela hunden för att kunna tolka dess känslor och intentioner. En viftande svans betyder inte alltid en glad hund!

Källa:

https://www.sciencedaily.com/releases/2013/10/131031124916.htm

Quaranta, A., Siniscalchi, M., and Vallortigara, G. (2007). Asymmetric tail-wagging responses by dogs to different emotive stimuli. Curr. Biol. 17, R199–R201.

Siniscalchi et al. Seeing left or right asymmetric tail wagging produces different emotional responses in dogs. Current Biology, 2013

BAT helg med Grisha Stewart – 14-15 oktober 2017

I helgen var jag på seminarium med Grisha Stewart som utvecklat rehabiliteringsmetoden Behaviour Adjustment Training (BAT). Det som skiljer BAT från andra träningsmetoder är att här är det hunden som avgör vilket avstånd den känner sig lugn/trygg/avslappnad på och hur den vill röra sig i förhållande till det den reagerar på (s.k. trigger). Som tränare håller man sig i bakgrunden och hjälper hunden först om den kommit för nära triggern och riskerar att visa det oönskade beteendet man vill lära om.

När man tränar BAT är man ute efter att hunden alltid ska ha stor chans att lyckas! Man sätter upp en övning med en trigger, t.ex. en hund, på långt avstånd (kan vara allt från  50 – 500 meter) och närmar sig successivt i hundens takt. BAT är ingen publiksport om man gör det på rätt sätt, det ser mest ut som att hunden bara undersöker sin omgivning, går och nosar och letar efter ett bra ställe för att gå på toaletten. När hunden ser triggern studerar vi hur avslappnad den är. Om den snabbt tittar och fortsätter med det den sysslade med innan den noterade triggern följer vi med hunden med slakt koppel. Om hunden stirrar på triggern eller går rakt emot den stannar vi sakta hunden och ser om den själv kan välja att göra något annat. Om det tar längre än några sekunder för hunden att bryta kontakten försöker vi på olika vis hjälpa hunden att byta riktning och ökar avståndet till triggern igen.

Jag gick en tvådagars BAT-kurs för Jenny Afvander i somras, och där lärde jag mig Koppelkompetensen som är väldigt viktig i BAT-träningen. Det blev stor skillnad på Arons sätt att hantera hundmöten när jag tillämpade koppelkompetensen på promenaden, Grisha gick också igenom tekniken och vi fick öva på varandra. Kopplet man använder är 5 meter långt och gör att man kan balansera frihet och säkerhet. Man hanterar det på ett sätt där man inte stör hunden och undviker spänt koppel. Som människa känner man väldigt tydligt om den som håller i kopplet spänner eller drar i kopplet och det var väldigt irriterande att försöka hälsa på andra människor när någon höll emot en i koppel. Det kändes väldigt mer avslappnat när kopplet var löst! Det ger en en inblick i hur hunden upplever sitt liv i koppel.

Det var en intensiv helg där jag träffade många fina personer och bekantskaper från Facebook. Nu ska jag smälta helgens lärdomar och kommer dela upp det jag fått med mig i flera inlägg.

Redan imorgon planerar jag att testa några övningar under kvällens Unghunds-lekis !

Vem bestämmer om en hund är reaktiv och vilket utrymme den behöver?

Utåtagerande hundar – Hundar som syns och hörs

Vissa hundar reagerar kraftigt vid möten med andra hundar, människor, barn, cyklister, fordon eller annat. Dessa hundar kan vara rädda, osäkra, arga, ha ont, vara i löp eller vara frustrerade (ofta pga av glädje!). De kan ha varit med om en FÖR HUNDEN traumatisk upplevelse och/eller vara född med egenskaper som gör den extra stresskänslig och utåtagerande. Oavsett anledning till deras beteende har de en sak gemensamt. Får de det avstånd och hjälp de behöver för att känna sig trygga kan de hantera situationen i egen takt med hjälp av sin människa.

Jag har fått förtroendet att hjälpa flera hundar som är utåtagerande eller som får panik och vill fly. De hundarna brukar kallas för reaktiva. Definitionen av reaktiv är:

”Intensiteten av alla responser, externa och interna, till en stimulusförändring ”
Scott and Fuller, 1965

Med andra ord är alla hundar reaktiva, de reagerar bara olika starkt i liknande situationer. Reaktivitet är ett personlighetsdrag hos hunden. Precis som att vissa individer är mer kittliga än andra är vissa individer mer reaktiva.

Reaktivitet är en egenskap

Vissa hundar är mer reaktiva än andra och behöver utrymme och hantera situationen i egen takt. Foto: Etolog Anna-Maria Svedberg

Enligt Mehrkam och Wynne (2014) karaktäriseras reaktivitet hos hund främst av:

  • Upphetsning och generell aktivitetsnivå
  • Undvikande och nyfikenhet

Reaktiva hundar har hög energinivå och svårt att varva ned under längre perioder. De brukar även ha höga värden på egenskaper som lekfullhet, destruktivitet, upphetsning och överdrivet skällande. Det finns raser som är mer reaktiva än andra, t.ex. Dvärgschnauzer, Skotsk terrier, West highland white terrier, jakthundar (ofta överdrivet skällande, hög aktivitet, svårt att vara stilla) och vallhundar (ofta hög lekfullhet, aktivitet och förväntan). Men det finns fortfarande stora variationer inom raserna och individuella skillnader!

I helgen när jag var funktionär på en Noseworktävling fick jag frågan om Aron verkligen är en reaktiv hund, eller om han egentligen bara är en vanlig tervueren med nerverna på utsidan. Rasen belgisk vallhund (som är uppdelad i fyra varianter: tervueren, groenendael, malinois och laekenois) är en vall- och vakthund. I rasstandarden kan man bland annat läsa att rasen är vaksam och aktiv, mycket livfull och alltid redo till handling. Förutom sina medfödda anlag som vallhund har rasen också värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt vakthund. Om så behövs, tvekar den inte att försvara sin ägare.

Det är alltså de egenskaperna man har avlat på, egenskaper som även karaktäriserar reaktiva hundar. Belgaren ska vara avvaktande/reserverad mot  okända, för att fungera som vakthund. Men det är en svår balansgång för att reservationen mot okända inte ska slå över till rädsla.

Tervueren Aron är reaktiv men kan hantera andra hundar om han får det utrymme han behöver för att känna sig trygg. Foto: Etolog Anna-Maria Svedberg

Min tervueren Aron är en reaktiv hund. Det beror dels på hans medfödda gener och rasegenskaper men han hade även en dålig start i livet utan miljö- och socialträning och utvecklade stark rädsla och osäkerhet för nya hundar, människor och föremål. Aron kan ta till aggressiva beteenden om en hund kommer in i hans kroppszon och om han blir överraskad  eller trängd av hundar eller människor. Han kan stirra, höja svansen, morra och nafsa för att få mer utrymme. Jag jobbar förebyggande med honom och belöningsbaserat. Idag kan vi oftast möta hundar och människor utan att Aron väljer utåtagerande beteenden. Istället väljer han att gå i båge och nosa i backen. Vi har kommit så långt att vi kan tävla i Nosework, där hundar som Aron bär gula band för att uppmärksamma om att hunden behöver utrymme.

Reaktiva hundar behöver hjälp att få utrymme

Omgivningen ifrågasätter ofta ägare till reaktiva hundar, och de lägger gärna skulden på ägaren. Det hjälper varken hunden, ägaren eller omgivningen! När en hund reagerar utåt blir reaktionen ofta ”Oj, är han sån!” eller ”Är han aggressiv?”. Det kan också följas upp med ”Du kan inte tillåta att han beter sig så!” eller ”Om du bara slappnar av så skulle han inte göra utfall”.  Jag vet att jag inte är ensam om det bemötandet. Har man inte levt med en reaktiv hund är det svårt att sätta sig in i hur det är. En del tycker kanske att jag överdriver med Aron, han är ju så glad och positiv och han gör inga utfall. Det som de inte tänker på är att det beror på att jag ser till att han inte hamnar i trängda situationer. Jag tänker förebyggande och förstärker önskade beteenden. Jag hjälper honom att få det utrymmet han behöver för att känna sig trygg.

Aron med gula band som visar att han behöver extra utrymme. Foto: Anna-Maria Svedberg

Hur stort det avståndet behöver vara kan ingen annan än ägaren och den reaktiva hunden avgöra. För att hunden lugnt ska kunna hantera situationen behöver både den och ägaren känna sig trygg. Självklart påverkas avståndet som behövs till andra hundar eller människor av miljön, men det är HUNDEN i första hand som visar vilket avstånd den kan klara av. I andra hand känner ägaren hur nära den kan gå utan att bli orolig för att hunden kommer reagera utåt. Personerna i omgivningen behöver inte lägga sig i, förutom om det är för att lyssna på hundägaren och hjälpa till att ge den reaktiva hunden tillräckligt med utrymme för att den inte ska behöva ta till utåtagerande beteenden eller flykt.

Om du möter en hund med gult band på kopplet, snälla visa hänsyn. Stanna upp och låt ägaren till den gula hunden bedöma situationen och ta ut det avstånd de behöver. Har du möjlighet får du gärna också kliva åt sidan och hålla avstånd när du passerar.

Har du en reaktiv hund, med eller utan gult band, ska du inte skämmas för att du tar ut avstånd eller väljer en annan väg, du ska känna sig stolt!

Du vet vad din hund behöver och hjälper den. Idag kanske ni behöver 50 meter för att klara av hundmöten utan utfall, med tiden kommer hunden och du bli tryggare och avståndet minskas.

Har du en hund som du skulle klassa som reaktiv? Kika in på min BAT-helg den 16-17 september!

Lagotton Gucci BAT-tränar och väljer att vända sig bort från trigger-hunden istället för att skälla ut den = BRA VAL! Foto: Etolog Anna-Maria Svedberg

Källor:
Mehrkam, L.R., Wynne, C.D.L., Behavioral differences among breeds of domestic dogs (Canis lupus familiaris): Current status of the science. Appl. Anim. Behav. Sci. (2014)

Paul Scott, John & L. Fuller, John. (1998). Genetics and Social Behaviour of the Dog. Bibliovault OAI Repository, the University of Chicago Press.

Behaviour Adjustment Training – Låt hunden stå på egna tassar

Behaviour Adjustment Training (BAT) är en träningsmetod som utvecklats av amerikanskan Grisha Stewart. Metoden utvecklades för att hjälpa utåtagerande hundar att bli mindre stressade, kommunicera med mindre signaler och återfå kontrollen. Arga, rädda, osäkra, frustrerade eller glada hundar lär sig att hantera stressande situationer genom att vi ser till att de har tillräckligt med avstånd till triggern (t.ex. den andra hunden/människan/bilen) den reagerar på och arbeta oss närmare/förbi eller bortåt i hundens egna takt. Vår uppgift är att hantera kopplet utan att störa hundens rörelser och besvara hundens signaler när den vill gå i båge, vända eller stanna och samla in information om triggern.

Enda gången vi människor lägger oss i och styr upp hunden under BAT-träningen är om den börjar gå upp i stress och går rakt emot triggern. Då stannar vi mjukt hunden (inga tvära stopp eller ryck i kopplet) och släpper ut kopplet först när hunden väljer att gå åt ett annat håll. Beroende på hur nära triggern vi är och hur pass låst vår hund hunnit bli ger vi hunden olika mycket hjälp för att underlätta för den att göra ett bra val istället för att skälla, gnälla, morra eller göra utfall.

Lagotton Gucci BAT-tränar och väljer att vända sig bort från trigger-hunden istället för att skälla ut den = BRA VAL! Foto: Etolog Anna-Maria Svedberg

Det jag uppskattar mest med BAT-träningen är att fokus ligger på att hunden ska få stå på egna tassar och fatta egna beslut. Istället för att vi ska kontrollera den och tala om för hunden vad den ska göra får vi kontroll genom att läsa vår hund och hjälpa den göra egna val.

Tror du att BAT kan passa dig och din hund till en mer avslappnad vardag? Då har du chansen att delta på Etologicas BAT-helg den 16-17 september i Härnösand.

Tid: Kl. 10.00-17.00
Plats: Kusthöjden i Härnösand, Sälstensgränd 24
Sista anmälningsdag: 8 september
Kursavgift: 2000 kr ink. lättare lunch och fika

Anmäl genom att maila:
Ditt namn
Adress
Telefonnummer
Mail
Hundens namn
Ras
Kön och Ålder
till  anna-maria@etologica.se

Är du nyfiken och vill veta mer om BAT rekommenderar jag det är klippet med Grisha Stewart:

 

Koppelkompetens – Balansera frihet och säkerhet

I mitten av juli var jag på två-dagars kurs för Jenny Afvander i Koppelkompens. Att hunden påverkas av hur vi hanterar kopplet kan nog de flesta hundägare hålla med om. Men att hunden är så pass känslig för spänningar i kopplet som jag fick lära mig under kursen är imponerande! Och en verklig ögon öppnare för hur signalkänsliga våra fyrbenta vänner är.

Grisha Stewart har utvecklat träningsmetoden Behaviour Adjustment Training för att hjälpa hundar att kommunicera med mindre signaler, stå på egna tassar och fatta egna kloka beslut. För att minska ägarens påverkan under tiden hunden fattar sitt beslut är det viktigt att kopplet hanteras utan att man stör hunden, därför har koppelkompetens (Leash Skills) utvecklats.

Kurs i Koppelkompetens

Med rätt koppelhantering kan vi balansera hundens frihet och säkerhet. Ett koppel på 5 meter används och vi tränar på olika sätt att korta av, släppa ut och mjukt stanna hunden. Koppelkompetensen är perfekt att användas under promenader , BAT-träning eller t.ex. nose work. Första träffen är utan hund där vi tränar oss själva att hantera kopplet. Andra träffen är med hund. Vi går närvarandepromenad där hunden får undersöka miljön i lugn och ro medan vi tränar på koppelhanteringen.

Tider: Onsdag 6 september utan hund och Onsdag 13 september med hund. Kl. 18.00-20.00

Sista anmälningsdag: 1 september

Kursavgift: 600 kr (500 kr vid anmälan senast 18 augusti)

Plats: Kusthöjden i Härnösand, Sälstensgränd 24

Anmäl dig till anna-maria@etologica.se