En reaktiv hund på Nose Work-tävling

En reaktiv hund på Nose Work-tävling

Igår debuterade jag och min reaktiva hund Aron, som är osäker på andra hundar och människor samt lättstressad, i tävlingsgrenen Nose Work. I nose work söker hunden efter och markerar eukalyptus, lagerblad och lavendel i fyra olika moment. Mer info om nose work hittar du på www.snwk.se.

På Svenska Nose Work Klubbens hemsida kan man även läsa att värdegrunden för nose work är:

”Nose Work utgår från värderingar om mångfald, säkerhet och hundens psykiska och fysiska hälsa. Sporten är uttryckligen till för alla hundar, oavsett ras och storlek. Även reaktiva hundar tillåts tävla. Stor vikt läggs på säkerhet och att ingen hund (eller förare) ska komma till skada av annan människa, hund eller sökmiljö. Förutom att sporten i sig själv kan ses som ett sätt att ge hunden mental och fysisk stimulans, utgår sporten från att all inlärning sker genom att förstärka önskvärda beteenden hos hunden. Det övergripande målet är att det ska vara säkert och kul för samtliga inblandade.”

Man kan även läsa att:

”Under tävling är det ditt ansvar att hålla avstånd till andra hundar (minst 2 meter).  Detta gäller samtliga hundar. Om du har en hund som behöver mer avstånd kan du välja att bära ett gult band som signalerar till andra förare att du och din hund behöver extra mycket utrymme.”

Nose work – till för alla

Aron efter godkänt doftprov Eukalyptus och Lagerblad i Nose Work. Foto: Anna-Maria Svedberg

 

Jag och Aron har tränat många olika grenar under åren som lydnad, bruks (personspår, personsök, uppletande), rallylydnad och agility. Vi har dock inte kunnat tävla eftersom tävlingsmiljön varit för svår för oss. Det blir många hundar på litet område, och oftast visas det ingen hänsyn till hundar som behöver mer utrymme för att ta sig till och från tävlingsområdet. För att inte tala om vissa moment som är extra krävande för reaktiva hundar, t.ex. platsliggning i grupp och att man i högre klasser inte har hunden kopplad.

I nose work är alltså värdegrunden att alla hundar ska kunna tävla och att man bör hålla avstånd (minst 2 meter till varandra) när man väntar på sin tur. Det är också viktigt att träningen bygger på REKO-metoder (Respekt, Empati, Kommunikation och Omtanke) utan bestraffningar och korrigeringar. En sport helt i min smak med andra ord! Och vikigast av allt, Aron älskar att träna nose work!

Reaktiv hund på tävling

Aron hade gula band för att visa att han behöver extra utrymme och jag hittade bra parkering nära sökområdet men inte mitt i smeten av andra bilar. Hundar som skäller i bilar är nämligen en av Arons största triggers! Han tycker det är väldigt obehagligt och går in i försvar direkt om vi hamnar för nära. Ett sånt stresspåslag tar tid att avta och inget jag vill utsätta honom för. Speciellt innan vi ska jobba.

Aron med gula band som visar att han behöver extra utrymme. Foto: Anna-Maria Svedberg

Till och från sökområdet visade medtävlande stor hänsyn till oss. ”Nu är det Arons tur, backa undan och flytta på hunden så han kan gå in ostört” hörde jag någon säga. Och det gjorde alla! Aron var inställd på att få jobba, ignorerade publiken och andra hundar och hade fullt fokus på att komma in i sökområdet. Att söka var inga problem, och när vi gick tillbaka till bilen flyttade de medtävlande på sig igen och Aron hade fokus på att gå till bilen, men visade stolt upp sin leksak också.

Hundar med gult band behöver mer utrymme

Det som var lite bökigare var att ta sig ut på rastningar medan vi väntade på vår tur. Vi höll oss till utkanten och lyckades hitta bra vägar att gå från och till bilen. Det gula bandet visade att Aron behöver mer utrymme och det accepterades. Dock är det jag som är ansvarig för att hjälpa min hund och ge honom det utrymme han behöver för att känna sig lugn och trygg, det är inget jag kan kräva att alla andra ska göra. Hänsyn kan dock alla visa, oavsett om andra hunden har gult band eller inte. De andra vill troligen undvika att deras hund ska råka ut för något obehagligt också.

Någon gång fick jag be en medtävlande att flytta på sig för att jag skulle kunna ta mig sista biten till min bil, och det gjorde hen utan att fråga varför (vilket annars är väldigt vanligt). Jag tackade så klart för hjälpen, för återigen kan jag inte kräva att alla andra ska undvika oss och att jag ska kunna gå rakt fram. Det är mitt ansvar att hjälpa min hund, ibland genom att fråga om mer utrymme. Men det gula bandet förenklar allt, och jag slipper förklara varför jag ber andra att flytta sig.

REKO-metoder har hjälpt Aron att klara tävlingsmiljön

Aron var otroligt duktig och klarade tävlingsmiljön överraskande bra igår! År av nötande med belöningsbaserade metoder, förstärkning av lugnande signaler och BAT-träning har verkligen gett resultat. Inte ett enda utfall under tävlingsdagen! En halv låsning på annan hund där jag fick locka med mig honom, det var allt. Andra hundar skällde på honom, han var påväg att svara upp men valde att nosa i backen istället. Precis de valen jag vill att han ska kunna göra i sådana situationer, som inte alls varit möjligt tidigare. Han valde själv att gå i bågar och ta ut avstånd och sökte hjälp från mig när det blev för trångt. Jag är väldigt stolt och imponerad över hur långt jag och Aron kommit! Tävlingsresultaten är inte det viktigaste (men vi kom fyra på behållarsöket), utan känslan och samarbetet jag känner med min hund är det som verkligen betyder något!

Skillnad i hundhantering på och utanför sökområdet

Igår såg jag tyvärr flera hundar som inte blev REKO-behandlade under väntan på sin tur. Två-meters rekommendationen för hundar utan gula band följdes inte och många hundar blev bestraffade för att de ville hälsa (i vissa fall bara tittade) på de andra hundarna. Attityden ”HÄR SKA VI GÅ” är fortfarande stark hos många hundmänniskor. Man vill gå rakt fram och rakt emot andra hundar och människor och kräver att sin egna hund bara ska gilla och acceptera läget. Jag säger inte att hundarna ska få hälsa på alla andra och gå hur de vill, men det gör riktigt ont i mig när jag ser alla korrigeringar hundarna måste utstå bara för att ägaren inte är lyhörd på sin hund. Jag förstår att man vill kunna stå och prata med de andra medtävlande, men ofta kräver man då att sin egen hund bara ska finnas. Börjar den nosa på backen, ryck i kopplet! Hälsar på en annan människa, ryck i kopplet! Tittar på en annan hund, NEJ och ryck i kopplet… Hur ska hunden veta vad den FÅR göra? Hundarna får utstå mycket orättvis behandling utanför sökområdet.

Införa utmärkelse för REKO-hantering innan och efter sök?

I nose work får man inte avända halsband med strypfunktion eller selar som klämmer åt i armhålorna, men ändå är det tillåtet att ha helstyp på hundarna utan för sökområdet. Om man nu valt att tävla i en gren som bygger på glädje, samarbete och belöningsbaserade träningsmetoder, varför vill man då tillfoga smärta och obehag till sin hund utanför tävligen? Skulle man införa någon typ av utmärkelse för hur man hanterar hunden innan och efter söken? Är det vad som krävs för att väcka förståelse för att vi hela tiden bör samarbeta med våra hundar och inte tillföra obehag? Jag hörde flera gånger under gårdagen ord som pli, lydnad, lägga på rygg, för hård för mig och tydlig ledare. Ord som verkar helt naturliga för folk att använda när de pratar om sin eller andra hundar. Tänk om de orden skulle bytas ut mot samarbete, förståelse och lyhördhet? Inte bara under träning utan för all tid vi umgås med våra hundar?

Nose work ÄR för alla!

Nose work är ändå en aktivitet för alla hundar och övervägande av de som sysslar med sporten är REKO, men det finns rum för utveckling. Med tanke på att nose work är en väldigt ung hundsoprt är jag impomerad över hur stor genomslagskraft den har fått och hur snabbt den växt! En hundsport som jag verkligen saknat, som tagit rallylydnadnadens REKO-tänk ett steg längre och sätter hundens behov i första hand.

Aron markerar eukalyptus under nose work träning. Foto Anna-Maria Svedberg

Fem vanligaste misstagen under möten med andra hundar

Jag blir ofta kontaktad av hundägare som har problem vid hundmöten under sina promenader. Deras hund kan bli som förbytt vid åsynen av en annan hund på långt håll och även reagera vid enbart doften av en annan hund på promenaderna. Hunden är ju ett flockdjur, så den borde älska andra hundar! Eller?

Hunden är ett familjedjur som har nära relationer med individerna i sin närmsta familj. Hundar som de träffar regelbundet utanför familjen bildar de också relationer med, t.ex. hundar de går promenader med och får träna och leka med. Alla andra hundar som de ser på håll, träffar sällan och hundar de inte lärt känna ordentligt (som grannens skälliga hund) är egentligen oväsentliga. De finns där, men din hund har inget behov av att hälsa på dem. En del hundar har dock mycket vakt i sig och kan se andra hundar som inkräktare.

Hur kan vi hjälpa vår hund att acceptera att den möter andra okända hundar på promenaderna och att det är helt OK? Den behöver inte brusa upp, skälla, bli glad och hälsa eller jaga iväg dem. De andra hundarna får vara där, och vi går bara förbi? Här tar jag upp de vanligaste misstagen vi gör under möten med andra hundar på promenaden:

  • Vi tvingar in hunden i möten genom att inte ta hänsyn till hundens naturliga beteende. Hunden har inget behov av att hälsa på okända hundar, speciellt inte i koppel. Det vanligaste misstaget vi gör är att går rakt emot den mötande hunden och håller hunden i kort koppel. Det är vi människor som tycker om smala gångvägar och trottoarer, för många hundar blir det på tok för trånga möten. De skulle föredra att få gå i en båge, men långt koppel som ger dem möjlighet att kommunicera på håll med den mötande hunden, t.ex:
    1. Går i båge = jag är inget hot
    2. Nosar i marken = jag kollar av är istället för att utmana dig, alt. läser meddelandet du lämnat åt mig
    3. Kissar = jag lämnar ett meddelande åt dig att läsa
  • Vi är inte med i matchen och missar första signalerna! Hunden har bra mycket bättre luktsinne och hörsel än oss, och upptäcker en mötande hund långt innan vi gör det. Ofta reagerar vi först när vi ser den andra hunden eller när vår hund drar i kopplet, skäller eller gör utfall. På reflex drar vi in hunden eller rycker till i kopplet för att få tyst på den. Om vi istället varit mer koncentrerade hade vi kunnat se att hunden kanske stannat och nosat, snabbt kollat upp mot den mötande hunden, försökt gå i en båge, nosat på en annan fläck och kanske också börjat gå sakta; INNAN utfallet. Detta går snabbt och om man inte vet vad man ska titta efter är det lätt att missa denna tidiga kommunikation från hunden. Hjälp hunden mycket tidigare genom att visa att ni kan vika av och inte behöver mötas rakt på, belöna när den nosar i backen och när den kollar bort från den mötande hunden. Följ efter om den försöker gå i en båge, eller locka med den för att öka avståndet till den andra hunden.
  • Vi pratar bara med hunden under hundmöten. Vi kortar av kopplet först när vi ser en annan hund och ger inte hunden något annat alternativ än att skälla, dra i kopplet eller göra utfall. Träna istället på att:
    1. Gå av gångvägen/trottoaren även när det inte kommer en annan hund. Säg din hunds namn och locka den till dig när som helst under promenaden, inte bara vid hundmöten.
    2. Stanna och hitta på roliga saker som att hoppa upp på stenar, murar eller bänkar. Balansera på stockar, hitta godis i stubbar! Det kan vara en perfekt avledning vid kommande trånga möten.
  • Vi styr hunden med kopplet! Istället för att lära hunden att gå bredvid oss vid sidan när det behövs kortar vi av kopplet och tvingar dem att vara vid vår sida. Istället för att prata med hunden använder vi kopplet för att släpa bort dem från intressanta doftfläckar. Om hunden drar för att komma till en doftfläck håller vi emot för att sedan släppa efter. Hunden stannar och nosar innan ett hundmöte och vi drar med hunden och triggar då ett utfall. Jag tror många känner igen sig i detta men många gör det omedvetet, som en inlärd reflex. Att hela tiden bli styrd av och behöva kämpa emot kopplet leder till frustration och ökad stress hos hunden. Det byggs upp under hela promenaden och kan leda till att hunden reagerar starkare i möten med andra hundar på grund av att den kände sig frustrerad och stressad redan innan!
  • Vi spänner oss och förväntar oss att vår hund kommer att reagera på den andra hunden. Fokusera istället på att ge din hund de bästa förutsättningarna för att kunna hantera mötet på ett lugnt sätt! Belöna rätt beteenden, ge den det utrymme den behöver, styr den inte med kopplet (om det inte behövs pga av säkerhet) och kom ihåg att slappna av och andas!

Vill du ha hjälp med hundmöten? Den 29 mars börjar en hundmöteskurs! Mer info hittar du här.

När kan jag sluta rycka i kopplet?…

… är en fråga jag aldrig har hört någon ställa. En fråga som jag ofta hör däremot är: När kan jag sluta belöna? Mitt svar på den frågan är: ”Aldrig!”. Däremot kan du minska belöningen och belöna mer sällan, samt byta ut belöningen (ofta godis) mot muntligt beröm. Om hunden slutar visa det önskade beteendet får du belöna mer igen.

Tänk om din chef en dag kom till dig och sa: ”Nu har du jobbat här i flera år så nu tycker jag att du kan dina arbetsuppgifter och du får arbeta utan lön i fortsättningen”. Skulle du blir mer eller mindre motiverad att gå till jobbet då? Visst, man ska inte jämföra hundar med människor, men principen är densamma. Alla varelser blir motiverade att göra det som de blir belönade för, oavsett om de har två, fyra eller fler ben! Även fiskar som inte har några ben alls blir motiverade att spela basket om de blir belönade för det. Hundar kan till och med vänta upp till 15 minuter för att få en godare belöning än den som erbjuds! Den nivå av självbehärskning har även barn, schimpanser och papegojor (Brucks et al. 2017).

Förhoppningsvis är det inte bara pengarna som gör att vi vill gå till jobbet. Trevliga arbetskamrater (ink. chefen), lagom mängd krav/ansvar som vi känner att vi kan hantera och utvecklande arbetsuppgifter kan vara mer värt än lönen vi får. Detsamma gäller för hunden. När hunden lärt sig att t.ex. gå fint i kopplet kan ett röstberöm istället för godis vara tillräckligt för att fortsätta. Men ett beröm som man inte kan koppla till något positivt är inget beröm. Några av er vet att jag spelar bandy på min fritid. Vissa träningar kan man känna att allt man gör blir fel. Om tränaren då kommer och säger ”Vad bra du var på träningen idag!” kommer jag inte att uppleva det som ett beröm. Om tränaren istället säger ”Vilken bra passning till Lotta du slog!” kommer jag kunna koppla när och var jag gjorde rätt, och kan även minnas känslan av den där lyckade passningen. Samma kan man överföra till hunden! För att berömmet ”Vad duktigt du är som går fint” ska uppmuntra hunden att fortsätta att gå fint behöver den kunna koppla beteendet den får beröm för till tidigare belöningar. Hunden ska alltså kunna koppla ihop ”Bra!” med känsla av att vara duktig.

Men vad är då beröm för hunden? Hur uppfattar den det vi säger? Forskning har visat att hundar kan skilja på känslan bakom ett kommando, och lyssnar bättre på kommandon som sägs med positiva känslor. Hundar lyssnar också bättre på ljusa röster än mörka. Ljusa röster uppmuntrar även rörelse hos hunden till skillnad mot mörka/dova röster vilket får hunden att sluta röra sig (Millis et al. 2005). Alltså behöver man även ha i åtanke på när och hur man berömmer hunden med rösten. Fukuzawa & Hayashi (2013) fann även  att hundar lär sig snabbare vid godisbelöning än vid enbart beröm eller att bli klappad. Däremot avtog skillnaden senare under träningen när hunden lärt sig uppgiften, då var beröm (”God boy/girl!” med ljus och glad röst) lika mycket belönande som godis.

Därför ska man belöna så mycket som möjligt tills man ser att hunden vet vad den får belöning för. Då  kan man börja dra ut på tiden mellan belöningarna och byta ut belöningen till beröm, men ibland överraska hunden med extra godisbelöning för att den gör rätt. Om man märker att hunden t.ex. börjar dra mer i kopplet igen får man fundera över om man belönat tillräckligt ofta, och med rätt timing (alltså när hunden  gör rätt). Naturligtvis finns det individuella preferenser. Några hundar gör vad som helst för uppmuntrande ord. Andra hundar vill istället ha bra betalt för att jobba, och nöjer sig inte med några torra leversnittar eller tomma ord…

Så, sluta att rycka i kopplet! Bestraffning är ingen effektiv inlärningsmetod och har massa negativa konsekvenser på hundens nacke och inte minst på er relation. Belöna och beröm din hund när den gör rätt istället och se till att den får betalt för sitt arbete!

Elin berömmer Zacke under Etologicas Chillakurs sommaren 2016. Foto: Anna-Maria Svedberg

Källor:

Brucks D, Soliani M, Range F & Marshall-Pescini S. 2017. Reward type and behavioural patterns predict dogs’ success in a delay of gratification paradigm. Scientific Reports 7, Article number: 42459
http://www.nature.com/articles/srep42459#methods

Fukuzawa M, Hayashi N. 2013. Comparison of 3 different reinforcements of learning in dogs (Canis familiaris). Journal of Veterinary Behavior 8, 221-224

Mills, D.S., Fukuzawa, M., Cooper, J.J., 2005. The effect of emotional content of verbal commands on the response of dogs (Canis familiaris). Current Issues and Research in Veterinary Behavioural Medicine. Papers presented at the 5th International Veterinary Behaviour Medicine Meeting (IVBM). pp. 217-220.

DOG-Y-AWARDS Årets hundföretag 2016

Etologica är utsedd till vinnare av Västernorrlands Kennelklubbs utmärkelse DOD-Y-AWARD i kategorin Årets hundföretag 2016! Jag känner mig stolt, tacksam och har fylld med energi att jobba vidare och utveckla företaget.

Motiveringen lyder:
För mig är företagandet en resa, och jag låter den ta tid för att jag ska hinna ta hänsyn till mig själv och mina egna behov också. Jag bygger inte ett företag, jag bygger ett liv! Det är så lätt att man hoppar på allt på en gång, startar många olika projekt och mitt uppe i allt tappar bort sig själv och sina drömmar.

Jag har varit oerhört nära att bränna ut mig, men tack vare familj, vänner och min coach Kirsi WahlströmBlissum hann jag stanna upp och reflektera över hur jag egentligen vill leva.

Det finns så många fördomar om hur företagare är. De jobbar 200% i veckan, kan dra av allt man köper på företaget och är bara ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men vet ni, så vill inte jag att mitt liv ska se ut!

Jag vill ha energi att hjälpa så många hundar och hundägare som möjligt. För att fylla på energi behöver jag mycket egentid där jag får reflektera och göra saker som ger mig energi. För även om jag älskar att hjälpa hundar och hundägare så tar det väldigt mycket energi för mig att läsa av, känna av, analysera och förmedla min kunskap och insikter till ägarna.

Den största delen av min uppgift som etolog är faktiskt inte att läsa hundarna, det är att coacha ägarna! Att ge dem modet att följa sin magkänsla, sluta oroa sig över vad alla andra tycker och tänker om deras hund och utveckla sin förmåga att förstå och vara mot sin hund. Och när jag får följa deras utveckling och se deras hundar blomma ut är känslan obeskrivlig, det är det som är min mening här på jorden och det som jag vill bygga mitt liv på.

Tack alla som gratulerat till den fina utmärkelsen. Särskilt tack till mina föräldrar som alltid stöttar mig (och passar Aron och resten av djuren när jag är ute och flyger), Malin Kling som finns där för mig även när jag inte är mitt bästa jag och alla hundägare som ger mig förtroendet att hjälpa er och era hundar till ett bättre Hundliv TACK!

Etologicas Nystartspaket – Gör 2017 till ditt bästa HUNDår

pug-965766_640Många hundägare har dåligt samvete över att de inte gör tillräckligt mycket med sina hundar. För korta promenader, för lite soffmys, för många konflikter om skällande, drag i koppel eller jagande av bilar. Känner du igen dig?

Med Etologicas Nystartspaket Ditt bästa HUNDår slipper du ditt dåliga samvete och jobbiga situationer i vardagen. Jag lär dig nämligen hur du med små förändringar kan ge din hund allt det där du önskar att den borde få.

Till exempel får du kunskap om hur du med enkla medel kan du få ut mer av era dagliga promenader och andra verktyg för att ge din hund ett fantastiskt hundliv. Du får också lära dig att hantera de utmaningar som just ni har. Vi tittar på hur vi kan hjälpa din hund att välja andra beteenden än att till exempel dra i kopplet, skälla på grannen eller jaga bilar och cyklister.

Med Nystartspaketet får du helt enkelt ditt bästa HUNDår hittills!  Du kommer att få större förståelse för din hunds beteende, verktyg att hantera era utmaningar och slipper dåligt samvete för att din hund inte får det hundliv du vill ge den.

Så här funkar det

  • Du får stöd under 3 månader för att lära dig ett nytt sätt att vara och kommunicera med din hund som minskar din vardagsstress, ditt dåliga samvete och lär dig förstå din hund bättre
  • Vi ses för fem enskilda träffar (á 60-75 min) där vi jobbar med det ni behöver. Vi träffas i
    första hand i min lokal på Kusthöjden i Härnösand. Vid behov kan vi ses hemma hos er*
  • Du får råd och stöttning i träningen mellan träffarna via mail eller i egen facebook-grupp
  • Du får välja en bok om hundens beteende. Välj bland Kerstin Malms böcker:
    Rädsla & Seperationsångest, Aggression eller Känn din hund – och dig själv

Investering i ert nya hundliv:  9 500 kr + ev. hembesöksavgift och reseersättning

DOG-Y-AWARD erbjudande: 7 900 kr + ev. hembesöksavgift och reseersättning under hela mars!

Ring för att boka ditt nystartspaket redan idag:
Anna-Maria Svedberg, 070-175 73 87

Kundcitat:

Kul att se Wilma när man får kontakt och hon tycker det är roligt att träna! Man tyckte innan att det var mycket pengar jämfört med andra men det går liksom inte att jämföra med deras upplägg. Den här kursen var verkligen värd varenda krona!

– Patrik & Helen med labradoren Wilma

”Anna-Maria är mycket pedagogisk i sitt sätt att lära ut. Bra med individanpassad träning eftersom varje hund är olika!”

– Lena med Nero & Ymer

p1080913

Chillakurs – För hundar som hörs och syns

Om två veckor är det dags för andra omgången av Etologicas Chillakurs. Kursen vänder sig till hundar som syns och hörs på promenaderna! Som skäller, gör utfall eller på annat vis reagerar utåt vid möten med andra hundar, människor eller överraskningar.

Att ha en hund som syns och hörs av olika anledningar kan vara stressande, frustrerande och jobbigt. Förra kursomgången ville kursdeltagarna ha hjälp med hundmöten, hundar som skäller på gården och människomöten.

Det här är vad de tidigare deltagarna tagit med sig från kursen:

“Jättemycket! Dels förståelse över hur viktigt det är att själv hitta ett lugn för att få en så bra inställning och utstrålning som möjligt, som sedan smittar av sej och påverkar hunden positivt! Sedan att ha fått lära sej vilka olika typer av signaler som hunden förmedlar och vad de står för!” – Stefan, Kicki och amstaffen Lexy

“Att höra andras reflektioner och få höra vad som fått de att se till sin hund och vilja underlätta för dem.  Även se när andra gör övningarna och se hur olika personers hundar hanterar liknande situation.” – Elin, Jonathan och chihuahuan Khaleesi

Världen kan vara stor och skrämmande för en liten hund! Fotograf Anna-Maria Svedberg

Under kursen kommer du träna på att lyssna på din hund. Vad försöker den att säga till dig? Varför reagerar den utåt i möten med andra hundar, människor eller överraskningar? Och hur kan du visa hunden att du har hört den och att den kan reagera på andra mer lämpliga sätt istället för att gapa och gorma?

Under kursen kommer vi göra olika övningar och du får med dig verktyg att använda under de dagliga hundpromenaderna. Istället för att försöka undvika situationer som din hund brukar reagera i kommer du nu vilja leta reda på dem för att kunna träna istället!

Kursen ger dig:
• Förstålse till din hunds beteende och övningar som underlättar er vardag
• Inblick i olika träningsmetoder som hjälper utåtagerande hundar att hantera situationer på lugnare sätt (Bland annat BAT – Behaviour Adjustment Training)
• Avslappningsövningar för både människa och hund
• Mycket enskild tid med välutbildad etolog då kursen hålls för liten grupp

När och var:
24-25 september (lördag-söndag) kl. 10.00 – ca 15.00 båda dagarna
Etologicas lokal på Kusthöjden i Härnösand (Sälstensgränd 24)
Största delen av kursen spenderas utomhus på gräs.

Investering:
2 900 kr ink. moms. Fika ingår båda dagarna.

Superdeal: anmäl innan måndag 12 september för att få 600 kr i rabatt och betala endast 2300 kr för hela kursen!

Anmälan:
Skicka ditt namn, adress, telefonnummer samt hundens namn, ras, kön och ålder till anna-maria@etologica.se och betala in kursavgiften på BG 520-2502 innan kursstart.

Ordlös kommunikation – Kan du få din hund att lyssna utan ord?

Förra helgen var jag på kurs i Lugnande signaler och Ordlös kommunikation.  Jag har skrivit kort om Lugnande signaler redan som du kan läsa här. Det är ett stort ämne som jag har planer på att utveckla! Men först ska jag förklara innebörden av ordlös kommunikation, vilket är ett väldigt spännande och givande sätt att kommunicera med sin hund på. Som ni ser på bilden ovanför är det dock inte alltid så lätt att kommunicera utan ord. Är det lättare för en hund att förstå vad vi vill än en människa?

Hundar kan inte svenska, engelska, italienska eller annat språk. De kommandon vi lär hunden är baserade på vad som är logiskt för oss själva. Men egentligen skulle vi kunna koppla vilket ord vi vill till det beteende vi kommenderar hunden att utföra. Istället för sitt, ligg, stanna skulle vi kunna lära in äpple, banan och broccoli! Vore inte det roligt? Tänk vilka reaktioner man skulle få från omgivningen!

Hundar från hela världen kan kommunicera med varandra med hjälp av deras kroppsspråk och lugnande signaler. Om man importerar en hund från annat land ser man att den utan problem kan kommunicera med svenska hundar. Naturligtvis kan tidiga erfarenheter, utseende och personlighet spela in men om man bortser från det ”talar” en gatuhund samma språk som en familjehund. Kursen i Ordlös kommunikation gick ut på att vi skulle kommunicera med våra hundar utan att använda ord. Istället fick vi använda kroppsspårket och ljud för att få hundens uppmärksamhet.

Vi började med en tyst promenad där vi också mötte varandra. Det var roligt att se hur hundarna reagerade på att husse eller matte helt plötsligt var tyst och inte sa något. De svarade med att bli mer kontaktsökande, och framförallt blev hundarna faktiskt tysta de också! Jag har tidigare skrivit om hundens skall, och att det i första hand är för att kommunicera med människan. Vi spelade in de olika dagens övningar och när vi tittade på filmerna märkte man att hundarna inte alls skällde lika mycket som de gjort tidigare.

Under den första tysta promenaden gick min hund Aron upp i varv när vi mötte de andra hundarna. Först försökte han lösa mötena med lugnande signaler som att nosa i backen och gå en båge. Tyvärr kunde vi inte ta ut bågen så stort som Aron önskade pga av att vi kom in på andras tomter. Istället hjälpte jag honom genom att sätta mig på huk och pilla i marken.  Aron kom dit och ställde sig och nosade. Han vände till och med ryggen mot de mötande hundarna (en annan lugnande signal). Han stod och nosade tills hundmötet var över, sen gick han självmant vidare.

Under dagen med ordlös kommunikation upptäckte jag vilken extremt lyhörd hund jag har. Om jag stannade vände sig Aron direkt om för att kolla vad jag ville. Men handtecken kunde jag få honom att komma till min sida, sitta, ligga, stå eller stanna. Jag kunde sätta mig på huk för att kalla in honom, spana ut över åkern för att han också skulle ställa sig och göra det och bjuda in till lek genom att hoppa och göra lekinviter. Visst är endel av dessa signaler inlärda, kanske omedvetna, men det visar ändå på att hundar är väldigt känsliga för vårat kroppspråk och att vi inte behöver tjata eller prata med hög röst för att de ska förstå oss. Det funkar till och med om du mimar orden!

En av övningarna vi gjorde  var att spela  luffarschack. Vi var två lag med tre hundar i varje lag. När alla tre hundar ur samma lag satt i rad (samtidigt) vann man. Naturligtvis fick man inte prata med hunden, eller med sina lagkamrater! Med kroppspårket skulle man få hunden att gå vid ens sida och sätta sig på rätt plats. Det var riktigt häftigt att se hur hundarna sökte kontakt och följde sin husse eller matte utan att bry sig om de andra hundarna.

 

Ordlös luffarschack

Ordlös luffarschack. Kan du få hunden att gå vid din sida och sätta sig utan att använda ord? Foto:Anna-Maria Svedberg

Naturligtvis kan man berömma och belöna hunden utan ord också. Man kan till exempel  klappa den, hoppa, springa, sträcka upp armarna i luften med mera. Min uppmaning till dig är att gå ut med din hund på en tyst promenad och kolla vad du kan göra för att umgås med din hund utan ord! Jag är säker på att du kommer få flera aha-upplevelser, och en trött hund.

En trött Aron efter en dag med ordlös kommunikation.

En trött Aron efter en dag med ordlös kommunikation.

 

Lugnande signaler – Hundens sätt att undvika bråk

Förra veckan var jag stressad och irriterad samtidigt som jag öppnade hundgrinden åt Aron som satt bak i bilen. Som vanligt sa jag ”Varsågod”, men Aron hoppade inte ut.  Jag vänder mig om och tittar varför han inte kommer och ser att han slickar sig om munnen, undviker min blick och har öronen strukna längs huvudet. Jag inser direkt mitt misstag, Aron hade uppfattat min stress och irritation som att det var riktat mot honom, vilket det inte var. Jag tog ett djupt andetag och sa med glad röst ”Nu är vi hemma, hopp ut!”. Utan tvekan hoppade Aron ut och sprang till dörren med glad svans och väntade på att jag skulle komma och öppna precis som vanligt så att han kunde hälsa på katten.

Det Aron visade var lugnande signaler. Turid Rugaas har forskat sedan 70-talet och hittat runt 30 olika lugnande signaler som hundar använder för att lugna andra och tala om att de inte vill bråka. Hunden är i grund och botten ett flockdjur och ett rovdjur med vassa tänder och starka käkar. För att undvika skadliga slagsmål har flera olika aggressionsdämpande signaler utvecklats. Signaler som vi ofta ser i vardagen när vi umgås med våra hundar.

Din hund brukar kanske gäspa medan du tar på dig skorna innan ni går ut? Brukar den nosa på promenaderna, och ju mer bråttom du har desto mer nosar hunden?  Har du märkt att den inte kommer ända fram till dig när du ropar? Den kanske gör en båge, stannar för att nosa eller lägger sig ner? Även här kanske den gäspar eller slickar sig om munnen? Tittar den bort från dig när du pratar med den eller vill att den ska se dig i ögonen?  I alla de här situationerna har hunden använt sig av lugnande signaler för att tala om något för dig!

I helgen var jag på en kurs i Lugnande signaler och Ordlös kommunikation. Det var Monica, Sara och Sofia från Hundägarskolan i Nora som höll i kursen som arrangerades av Åsa Tova Bergh på HUNDraelvan i Näsåker.  Vi kollade på film och hade teori om Lugnande signaler för att sedan göra parktiska övningar med våra hundar. En övning var att se vilka signaler hunden visade om vi böjde oss över den för att klappa den och lyfta på tassarna. De flesta hundarna vände bort blicken, slickade sig om munnen och/eller gäspade. Om man istället smeker hundens längs med sidan närmast (utan att böja sig över hunden) visar hunden mer kontaktsökade signaler eller lutar sig mot en för att man ska fortsätta.

Här tittar vi på vilka lugnande signaler hundarna visar när de blir hanterade och upplyfta. Foto: Anna-Maria Svedberg

 

Det är väldigt lätt hänt att man blir irriterad på hunden när den visar lugnande signaler eftersom det ofta sker i situationer när vi vill den något. Som t.ex. med Aron och bilen som jag började inlägget med. Om jag inte uppfattat hans signaler hade jag kunnat blivit irriterad på honom för att han inte hoppade ut och istället sagt till honom på skarpen. Han hade troligen hoppat ut men det hade inte varit en glad hund. Nu efter att jag gått kursen ser jag att jag även kunde ha besvarat hans lugnande signaler genom att inte titta direkt på honom, gäspat och sen bett honom om att hoppa ut. På så sätt visar jag tydligare att jag inte heller vill ha något bråk.

Just nu har jag ett fall med en hund som börjat morra och markerat åt sina ägare. De hörde av sig till mig och var oroliga för att deras hund var aggressiv och måste avlivas. Efter ett hembesök såg jag att hunden visade många lugnande signaler mot sina ägare och när jag berättade för ägarana vilka signaler de skulle titta efter började de också se dem. Just nu genomgår hunden en smärtutredning och jag kommer berätta mer om fallet när den är klar!

Kontakta mig om du vill lära dig mer om hundens lugnande signaler!

Anna-Maria Svedberg, etolog
070-175 73 87
anna-maria@etologica.se

Inne- eller utekatt?

Idag blev jag stoppad efter vägen av en bilist när jag var ute med min hund. Han frågade om jag hade en svart hankatt. Jag svarade att det har jag och undrade om han sett honom genom mitt fönster? Nej, det hade han inte men sa att den brukar vara på hans tomt. Jag svarade då att det inte är min katt han sett då eftersom min hane är en kastrerad innekatt på sex år, men att jag också brukar ha besök av en svart och en svartvit hankatt på min tomt. Bilisten körde vidare och jag vet inte varför han stannade mig. Han kanske bara undrade om katten var bortsprungen och försökte ta reda på var den hörde hemma?

På sista tiden har man dock kunnat läsa insändare i både Tidningen Ångermanland och Sundsvalls Tidning om utekatter. Vissa anser att katter inte ska få springa lösa medan vissa tycker att katter måste springa lösa för att må bra, och sen finns det så klart massa åsikter där emellan.

Jag har under min uppväxt haft tre katter som alla varit innekatter. Anledningen till att min familj valt att ha innekatt är flera:

  • Vi bodde inne i stan med många grannar och ville inte att katten skulle störa dem
  • Vi spenderade sex månader per år på husvagnscamping där lösa katter inte var tillåtna
  • Vi bodde nära bilväg och ville inte att katten skulle bli påkörd
  • Vi bodde nära en skola där jag själv sett hur elaka barn kan vara med katter
  • Vi hade många katter i området som slogs och vi ville inte att vår katt skulle skadas (eller skada någon annan) i kattslagsmål
Att limma ihop en pyramid av toarullar är ett enkelt och billigt sätt aktivera sin katt. Göm godis i rullarna och katten får använda tassarna för att komma åt det. Foto: Anna-Maria Svedberg

Att limma ihop en pyramid av toarullar är ett enkelt och billigt sätt aktivera sin katt. Foto: Anna-Maria Svedberg

För mig har det varit naturligt att ha innekatt, men jag har också upplevt att de behövt aktivering för att trivas. Våra katter har varit väldigt olika. Min första katt Missan tyckte mest om att vara inne. Ute stannade hon gärna på tomten och satt och spanade på omgivningen. När hon bodde med mig i Skara blev hon stressad och rädd av att vara ute och nöjde sig med att spana från balkongen även om jag hade dörren öppen så att hon kunde gå ut om hon ville. Inne var hon lugn och sov en hel del. Man kunde locka henne till lek någon gång i veckan, men annars tyckte hon mest om att äta och sova. Henne matglädje gjorde att man lätt kunde aktivera henne med olika matspel.

Innekatter behöver aktiveras för att få utlopp för sin energi. Att leta efter torrfoder är ett enkelt och effektivt sätt att sysselsätta katten på! Foto: Anna-Maria Svedberg

Innekatter behöver aktiveras för att få utlopp för sin energi. Att leta efter torrfoder är ett enkelt och effektivt sätt att sysselsätta katten på! Foto: Anna-Maria Svedberg

Vår andra katt Tindra var mer orolig, ville in och ut flera gånger per dag och älskade att gå på promenad. Hon var också livligare inomhus och vi fick leka med henne flera gånger per dag för att hon skulle må bra. Hon fick även jobba för sin mat för att få lite mer hjärngympa och utlopp för sin energi.

Wille, som jag har nu, är min tredje katt. Jag hittade honom ute en kall oktoberdag på Skaraslätten år 2009. Han var högst sex veckor gammal, mager som bara den och full med löss och öronskabb.  Jag gick och knackade dörr men ingen saknade honom eller visste var han kom ifrån. Jag fick veta  att han varit ute i minst en vecka. Han fick flytta hem till mina föräldrar där Tindra bodde. Med mig i Skara bodde nämligen Missan och hon ville vara ensamkatt.

Förra sommaren var jag ute med Wille i sele hos mina föräldrar när vi blev påsprungna av  två katter som jagade varandra. Wille fick panik och det slutade med att jag blev biten i handen. Bettet blev infekterat och handen svullnade upp som en ballong, jag kunde inte använda handen på en vecka, blev sjukskriven och fick äta antibiotika. Efter det har jag försökt vänja Wille att gå ut igen, men han har blivit väldigt stressad av det och därför mestadels fått vara inne sedan dess.

Wille vilar i trappen i nya huset, perfekt utkiksställe där han har full koll på hela nedanvåningen och ut på gården. Foto: Anna-Maria Svedberg

Wille vilar i trappen i nya huset, perfekt utkiksställe där han har full koll på hela nedanvåningen och ut på gården. Foto: Anna-Maria Svedberg

Wille fick flytta med mig ut på landet nu i mars när jag flyttade in i ett sekelskifteshus. Han vande sig snabbt vid sitt nya hem men jag vet faktiskt inte om jag kommer att vänja honom vid att gå ut i koppel här. Som jag nämnt tidigare går det två okastrerade hankatter på gården. Självklart är jag orolig för vad som skulle hända om vi skulle stöta på någon av de katterna när vi är ute, speciellt med tanke på hur det slutade förra sommaren. Att ha Wille lös är inget alternativ för mig. Huset ligger tio meter från en 80-väg, och risken är stor att han blir iväg jagad av de andra katterna, eller hamnar i slagsmål.

Med tanke på de problem lösspringande katter kan orsaka är det för mig inte alls självklart att man ska ha utekatt. Man kan tillgodose kattens behov genom koppelpromenader och aktivering inomhus! Om man ändå väljer att ha utekatt bör man:

  • Kastrera katten, då blir det inga oönskade kattungar och speciellt hankatter stannar i hemområdet istället för att dra iväg på strövartåg. Katterna blir också mindre benägna att urinmarkera.
  • ID-märk katten! Chipmärkning är bra, men komplettera gärna med tatuering eller halsband för att det ska vara tydligt att katten har ett hem! Se till att ägaruppgifterna är uppdaterade så att man lätt kan komma i kontakt med dig om din katt skulle hittas eller behöva veterinärvård.
  • Se till att katten inte orsakar problem hos grannar. Det är t.ex. inte uppskattat att få utemöbler eller bil nedkissad, avföring i rabatter och sandlåda eller att katten går in i andras hem.
  • Katten ska ha daglig tillsyn och snabbt få veterinärvård om nödvändigt! Om katten är borta i flera dagar brister du i tillsynen över din katt.

Vill du läsa mer om katten i vårt samhälle kan du besöka hemsidan kattstatus.se

 

 

Blivande assistanshundar – Det ska börjas i tid

Igår hade jag en fantastisk hunddag med trevligt sällskap! Först tränade jag uppletande efter föremål med min egna hund Aron, och sen följde jag med till HUNDra elvan i Näsåker där de har assistanshundsläger. Jag träffade tre valpar och en 1-åring som är under utbildning till assistanshundar.

Är det inte fantastiskt vilken positiv påverkan hundar har på oss människor? Bara av att titta din hund i ögonen utsöndras hormonet oxytocin som är samma hormon som gör att nyblivna mödrar binder an till sin nyfödda unge (På Per Jenens blogg lan du läsa mer om den studien!). Att sen arbeta nära med sin hund som förarna till assistanshundar gör leder till ett otroligt starkt band och ökad livskvalité.

Bara fantasin sätter gränserna till vad en assistanshund kan hjälpa till med för att underlätta vardagen för sin förare. De kan hjälpa till att bära och plocka upp saker, larma vid anfall, öppna och stänga skåp och mycket, mycket mer! Sen kan de även fungera som socialt stöd genom att bara finnas till och vara nära sin förare.

Det ställs stora krav på en assistanshund. De ska klara av att jobba i många olika och nya miljöer och inte störas av alla intryck. Därför är det viktigt att de får bra socialisering och miljöträning redan från början. Den viktigaste tiden är när valpen är mellan 3 och 12 veckor, men man måste anpassa socialiseringen till valpen. Det är viktigt att man håller koll så att valpen får positiva minnen från nya människor, djur och miljöer. Om den blir skrämd kan det minnet vara svårt att sudda ut. Det är även viktigt för valpar att sova mycket vilket man inte får glömma när man tar med den ut på nya äventyr.

På onsdag börjar min kurs i valpfostran och ni kommer att få följa valparnas utveckling här på bloggen! Valparna är från 11 veckor till sex månader gamla, men tills dess får ni nöja er med bilderna från gårdagen :)