Kategoriarkiv: Berikning

Noskurs – För alla hundar med nos

Hunden undersöker sin omgivning med hjälp av sin fantastiska nos! Foto: pixabay.com

Visste du att hunden har runt 10 000 gånger bättre luktsinne än människan? Luktsinnet är deras främsta sinne, före hörseln och sen synen vilket är tvärtom jämfört med oss! Genom att låta hunden använda sitt luktsinne tillgodoser vi deras naturliga behov och de får både fysisk och mental stimulans.

Kursstart
Den 26 april startar Etologicas Noskurs där vi under fyra träffar testa på olika typer av nosarbete.

Vi kommer att testa på personspår, uppletande av saker, sök efter personer/djur samt doftsök (t.ex. te). Tanken är att ni ska hitta vilken typ av nosarbete er hund gillar mest och få tips på hur ni kan komma igång.

Alla hundar med nos är välkommen, även hundar som har svårt för andra hundar! Ålder spelar heller ingen roll, vi anpassar övningarna efter de olika individerna :)

Datum: 26 april, 3 maj, 10 maj och 17 maj
Plats: Kusthöjden, Härnösand
Kostnad: 1600 kr

Stryphalsband och flexikoppel är inte tillåtet på Etologicas kurser och endast belöningsbaserade metoder används.

Anmälan:
Anmäl dig genom att maila namn, telefon, adress, hundens namn, ras och kön till anna-maria@etologica.se

Redan som liten valp upptäcks världen med hjälp av luktsinnet! Foto: Pixabay.com

En reaktiv hund på Nose Work-tävling

En reaktiv hund på Nose Work-tävling

Igår debuterade jag och min reaktiva hund Aron, som är osäker på andra hundar och människor samt lättstressad, i tävlingsgrenen Nose Work. I nose work söker hunden efter och markerar eukalyptus, lagerblad och lavendel i fyra olika moment. Mer info om nose work hittar du på www.snwk.se.

På Svenska Nose Work Klubbens hemsida kan man även läsa att värdegrunden för nose work är:

”Nose Work utgår från värderingar om mångfald, säkerhet och hundens psykiska och fysiska hälsa. Sporten är uttryckligen till för alla hundar, oavsett ras och storlek. Även reaktiva hundar tillåts tävla. Stor vikt läggs på säkerhet och att ingen hund (eller förare) ska komma till skada av annan människa, hund eller sökmiljö. Förutom att sporten i sig själv kan ses som ett sätt att ge hunden mental och fysisk stimulans, utgår sporten från att all inlärning sker genom att förstärka önskvärda beteenden hos hunden. Det övergripande målet är att det ska vara säkert och kul för samtliga inblandade.”

Man kan även läsa att:

”Under tävling är det ditt ansvar att hålla avstånd till andra hundar (minst 2 meter).  Detta gäller samtliga hundar. Om du har en hund som behöver mer avstånd kan du välja att bära ett gult band som signalerar till andra förare att du och din hund behöver extra mycket utrymme.”

Nose work – till för alla

Aron efter godkänt doftprov Eukalyptus och Lagerblad i Nose Work. Foto: Anna-Maria Svedberg

 

Jag och Aron har tränat många olika grenar under åren som lydnad, bruks (personspår, personsök, uppletande), rallylydnad och agility. Vi har dock inte kunnat tävla eftersom tävlingsmiljön varit för svår för oss. Det blir många hundar på litet område, och oftast visas det ingen hänsyn till hundar som behöver mer utrymme för att ta sig till och från tävlingsområdet. För att inte tala om vissa moment som är extra krävande för reaktiva hundar, t.ex. platsliggning i grupp och att man i högre klasser inte har hunden kopplad.

I nose work är alltså värdegrunden att alla hundar ska kunna tävla och att man bör hålla avstånd (minst 2 meter till varandra) när man väntar på sin tur. Det är också viktigt att träningen bygger på REKO-metoder (Respekt, Empati, Kommunikation och Omtanke) utan bestraffningar och korrigeringar. En sport helt i min smak med andra ord! Och vikigast av allt, Aron älskar att träna nose work!

Reaktiv hund på tävling

Aron hade gula band för att visa att han behöver extra utrymme och jag hittade bra parkering nära sökområdet men inte mitt i smeten av andra bilar. Hundar som skäller i bilar är nämligen en av Arons största triggers! Han tycker det är väldigt obehagligt och går in i försvar direkt om vi hamnar för nära. Ett sånt stresspåslag tar tid att avta och inget jag vill utsätta honom för. Speciellt innan vi ska jobba.

Aron med gula band som visar att han behöver extra utrymme. Foto: Anna-Maria Svedberg

Till och från sökområdet visade medtävlande stor hänsyn till oss. ”Nu är det Arons tur, backa undan och flytta på hunden så han kan gå in ostört” hörde jag någon säga. Och det gjorde alla! Aron var inställd på att få jobba, ignorerade publiken och andra hundar och hade fullt fokus på att komma in i sökområdet. Att söka var inga problem, och när vi gick tillbaka till bilen flyttade de medtävlande på sig igen och Aron hade fokus på att gå till bilen, men visade stolt upp sin leksak också.

Hundar med gult band behöver mer utrymme

Det som var lite bökigare var att ta sig ut på rastningar medan vi väntade på vår tur. Vi höll oss till utkanten och lyckades hitta bra vägar att gå från och till bilen. Det gula bandet visade att Aron behöver mer utrymme och det accepterades. Dock är det jag som är ansvarig för att hjälpa min hund och ge honom det utrymme han behöver för att känna sig lugn och trygg, det är inget jag kan kräva att alla andra ska göra. Hänsyn kan dock alla visa, oavsett om andra hunden har gult band eller inte. De andra vill troligen undvika att deras hund ska råka ut för något obehagligt också.

Någon gång fick jag be en medtävlande att flytta på sig för att jag skulle kunna ta mig sista biten till min bil, och det gjorde hen utan att fråga varför (vilket annars är väldigt vanligt). Jag tackade så klart för hjälpen, för återigen kan jag inte kräva att alla andra ska undvika oss och att jag ska kunna gå rakt fram. Det är mitt ansvar att hjälpa min hund, ibland genom att fråga om mer utrymme. Men det gula bandet förenklar allt, och jag slipper förklara varför jag ber andra att flytta sig.

REKO-metoder har hjälpt Aron att klara tävlingsmiljön

Aron var otroligt duktig och klarade tävlingsmiljön överraskande bra igår! År av nötande med belöningsbaserade metoder, förstärkning av lugnande signaler och BAT-träning har verkligen gett resultat. Inte ett enda utfall under tävlingsdagen! En halv låsning på annan hund där jag fick locka med mig honom, det var allt. Andra hundar skällde på honom, han var påväg att svara upp men valde att nosa i backen istället. Precis de valen jag vill att han ska kunna göra i sådana situationer, som inte alls varit möjligt tidigare. Han valde själv att gå i bågar och ta ut avstånd och sökte hjälp från mig när det blev för trångt. Jag är väldigt stolt och imponerad över hur långt jag och Aron kommit! Tävlingsresultaten är inte det viktigaste (men vi kom fyra på behållarsöket), utan känslan och samarbetet jag känner med min hund är det som verkligen betyder något!

Skillnad i hundhantering på och utanför sökområdet

Igår såg jag tyvärr flera hundar som inte blev REKO-behandlade under väntan på sin tur. Två-meters rekommendationen för hundar utan gula band följdes inte och många hundar blev bestraffade för att de ville hälsa (i vissa fall bara tittade) på de andra hundarna. Attityden ”HÄR SKA VI GÅ” är fortfarande stark hos många hundmänniskor. Man vill gå rakt fram och rakt emot andra hundar och människor och kräver att sin egna hund bara ska gilla och acceptera läget. Jag säger inte att hundarna ska få hälsa på alla andra och gå hur de vill, men det gör riktigt ont i mig när jag ser alla korrigeringar hundarna måste utstå bara för att ägaren inte är lyhörd på sin hund. Jag förstår att man vill kunna stå och prata med de andra medtävlande, men ofta kräver man då att sin egen hund bara ska finnas. Börjar den nosa på backen, ryck i kopplet! Hälsar på en annan människa, ryck i kopplet! Tittar på en annan hund, NEJ och ryck i kopplet… Hur ska hunden veta vad den FÅR göra? Hundarna får utstå mycket orättvis behandling utanför sökområdet.

Införa utmärkelse för REKO-hantering innan och efter sök?

I nose work får man inte avända halsband med strypfunktion eller selar som klämmer åt i armhålorna, men ändå är det tillåtet att ha helstyp på hundarna utan för sökområdet. Om man nu valt att tävla i en gren som bygger på glädje, samarbete och belöningsbaserade träningsmetoder, varför vill man då tillfoga smärta och obehag till sin hund utanför tävligen? Skulle man införa någon typ av utmärkelse för hur man hanterar hunden innan och efter söken? Är det vad som krävs för att väcka förståelse för att vi hela tiden bör samarbeta med våra hundar och inte tillföra obehag? Jag hörde flera gånger under gårdagen ord som pli, lydnad, lägga på rygg, för hård för mig och tydlig ledare. Ord som verkar helt naturliga för folk att använda när de pratar om sin eller andra hundar. Tänk om de orden skulle bytas ut mot samarbete, förståelse och lyhördhet? Inte bara under träning utan för all tid vi umgås med våra hundar?

Nose work ÄR för alla!

Nose work är ändå en aktivitet för alla hundar och övervägande av de som sysslar med sporten är REKO, men det finns rum för utveckling. Med tanke på att nose work är en väldigt ung hundsoprt är jag impomerad över hur stor genomslagskraft den har fått och hur snabbt den växt! En hundsport som jag verkligen saknat, som tagit rallylydnadnadens REKO-tänk ett steg längre och sätter hundens behov i första hand.

Aron markerar eukalyptus under nose work träning. Foto Anna-Maria Svedberg

Etologicas Nystartspaket – Gör 2017 till ditt bästa HUNDår

pug-965766_640Många hundägare har dåligt samvete över att de inte gör tillräckligt mycket med sina hundar. För korta promenader, för lite soffmys, för många konflikter om skällande, drag i koppel eller jagande av bilar. Känner du igen dig?

Med Etologicas Nystartspaket Ditt bästa HUNDår slipper du ditt dåliga samvete och jobbiga situationer i vardagen. Jag lär dig nämligen hur du med små förändringar kan ge din hund allt det där du önskar att den borde få.

Till exempel får du kunskap om hur du med enkla medel kan du få ut mer av era dagliga promenader och andra verktyg för att ge din hund ett fantastiskt hundliv. Du får också lära dig att hantera de utmaningar som just ni har. Vi tittar på hur vi kan hjälpa din hund att välja andra beteenden än att till exempel dra i kopplet, skälla på grannen eller jaga bilar och cyklister.

Med Nystartspaketet får du helt enkelt ditt bästa HUNDår hittills!  Du kommer att få större förståelse för din hunds beteende, verktyg att hantera era utmaningar och slipper dåligt samvete för att din hund inte får det hundliv du vill ge den.

Så här funkar det

  • Du får stöd under 3 månader för att lära dig ett nytt sätt att vara och kommunicera med din hund som minskar din vardagsstress, ditt dåliga samvete och lär dig förstå din hund bättre
  • Vi ses för fem enskilda träffar (á 60-75 min) där vi jobbar med det ni behöver. Vi träffas i
    första hand i min lokal på Kusthöjden i Härnösand. Vid behov kan vi ses hemma hos er*
  • Du får råd och stöttning i träningen mellan träffarna via mail eller i egen facebook-grupp
  • Du får välja en bok om hundens beteende. Välj bland Kerstin Malms böcker:
    Rädsla & Seperationsångest, Aggression eller Känn din hund – och dig själv

Investering i ert nya hundliv:  9 500 kr + ev. hembesöksavgift och reseersättning

DOG-Y-AWARD erbjudande: 7 900 kr + ev. hembesöksavgift och reseersättning under hela mars!

Ring för att boka ditt nystartspaket redan idag:
Anna-Maria Svedberg, 070-175 73 87

Kundcitat:

Kul att se Wilma när man får kontakt och hon tycker det är roligt att träna! Man tyckte innan att det var mycket pengar jämfört med andra men det går liksom inte att jämföra med deras upplägg. Den här kursen var verkligen värd varenda krona!

– Patrik & Helen med labradoren Wilma

”Anna-Maria är mycket pedagogisk i sitt sätt att lära ut. Bra med individanpassad träning eftersom varje hund är olika!”

– Lena med Nero & Ymer

p1080913

Handtämjning av guldhamster under påskveckan

Under påskveckan fick passa en hamster vars ägare skulle resa bort. Hamstern var en fullvuxen hane som inte blivit såld av djuraffären som därför skänkte bort den. Därför var den inte riktigt handtam och ägarna hanterade den med handskar eftersom den bet riktigt hårt genom skinnet när den blev rädd.

När jag fick hem hamstern till mig bytte jag snabbt bur till min gamla oanvända musbur. Den var lite väl liten åt hamstern men lättare att berika med jord (ekologisk så klart!) att gräva i och lättare att hantera hamstern utan att skrämma den. Buren den fick med sig var hög med tre våningar och enligt min åsikt mer passande åt en råtta än åt en hamster som har helt andra behov. Hamstern verkade nöjd med den nya buren och började gräva och bygga bo direkt. I buren fanns bland annat hans gamla hus och en mjölkkartong, men vad tror ni han föredrog till bo? Jo, en grävd grop under platån som fanns i buren. Dit bar han bomaterialet i form av toapapper, hamsterbädd och hö och byggde sig en mysig koja. Detta är alltså en fullvuxen hamster som inte haft tillgång till grävmöjligheter innan, ändå visste han på en gång vad han skulle göra. Att bygga bo är bland det viktigaste behovet för gnagare och en utmärkt sysselsättning. Varje kväll la jag in nytt bomaterial i buren och spred ut maten så att hamstern hade något att syssla med under natten,

Hur gjorde jag då med handtämjningen? Till att börja med väntade jag alltid till hamstern var vaken innan jag hanteringstränade den. Om hamstern inte var vaken när jag hade tid att träna den kunde jag t.ex. öppna buren för att byta vatten, om hamstern vaknat och krupit ut ur sitt bo när jag kom tillbaka tog jag torkade mjölmaskar och erbjöd honom. Först lade jag dem framför honom, när han blev modigare höll jag dem mellan fingrarna så att han kunde ta dem medan jag fortfarande höll i dem och sedan lade jag dem på ovansidan av handen så han fick klättra upp för att nå dem. Under den här träningen kunde han “undersökningsbita” men då alltid försiktigt och om jag sakta rörde på handen/det finger han bet i slutade han. Gnagare använder munnen till att undersöka nya saker och kan nafsa lite om händerna luktar spännande. Om man rör handen lite försiktigt slutar de oftast, men om man rycker bort handen är risken stor att man skrämmer dem och de blir rädda för händer.

Jag hanterade hamstern tre gånger om dagen men den vågade aldrig klättra upp helt i min hand. Däremot upptäckte jag att den gärna ville klättra ut ur buren när den var öppen och när han satt på gallret till luckan kunde jag lyfta upp honom utan att han blev rädd. Men jag tog honom bakifrån och förde inte handen över huvudet framifrån  när jag skulle lyfta upp honom eftersom jag då såg att han stelnade till och blev rädd och beredd att försvara sig. Sen fick han klättra och springa runt på mig och i min säng. Även då fick han mjölmaskar.
Det mest kritiska läget var när jag skulle fånga in honom efter att han sprungit på sängen. Han blev väldigt rädd och stressad och undvek mina händer. Om han kände sig trängd satte han sig på bakbenen, stelnade , höll andan och var beredd att försvara sig. I de lägena gav jag honom mer utrymme och hämtade mjölkkartongen från buren istället. Den sprang han gärna in i och jag kunde bära tillbaka honom till buren i den. Men filosofi med all djurträning är att undvika att provocera fram felaktigt beteende eftersom att varje upprepning av ett beteende leder till inlärning. Djuret lär sig att t.ex. bita när den ska bli infångad för på så sätt kommer den undan och återfår kontroll över situationen.

Målet med hanteringsträningen var att hamstern skulle slippa vara rädd för händer och istället förknippa hanteringen med positiva saker som t.ex. godis och att få komma ut ur buren. Jag studerade noga hamsterns beteende och undvek att utsätta den för situationer där den kände sig tvungen att bita. Jag hanterade den tre gånger om dagen, sju dagar i rad och blev inte biten en enda gång. Jag använde heller inte handskarna en enda gång.

Nu har jag fått rapport om att även ägarna kan hantera den utan handskar och utan att bli bitna. Den bor kvar i buren de fick låna av mig och har bland annat grävmöjligheter, bobyggnadsmaterial, tillgång till sandbad och får leta efter sin mat. Hos mig fick den även en kruka med ekologisk persilja som den roade sig mycket med!

10157222_216154795261839_669225078176323068_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

1794621_217757358434916_3216306926099407236_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

1016945_217757341768251_6719985445709993021_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

Guldhamster – En ensamlevande grävare

Guldhamstern (Mesocricetus auratus) är ett av Sveriges vanligaste husdjur. De hålls ofta i små gallerburar, med ett litet hus, en matskål, vattenflaska och ofta ett hjul att springa i. Beteenden som många hamsterägare sett sina hamstrar göra är att gnaga på gallret, springa i hjulet eller stoppa in en massa mat i sina kindpåsar för att springa iväg med maten. En del ägare har även sett sina hamstrar klättra i taket för att sedan släppa greppet så att de ramlar ner med en duns, men de klättrar snabbt upp igen för att göra om precis samma sak. De här beteendena är exempel på sådana som man ofta får höra att hamstrar helt enkelt gör, men varför?

Vi kan börja med att titta på hur vilda guldhamstrar bor. Guldhamstern kommer från Syrien.4201-36733 Där bor den i gångar under marken som den gräver själv. Hamstern gräver även ut olika hålor i anslutning till sina gångar. I vissa av hålorna lagrar (hamstrar) den mat, vissa hålor sover den i och i andra föder de sina ungar. Gångarna och hålorna ligger ofta 60 cm djupt och gångarna är ca 500 meter långa.  Guldhamstern är solitär (ensamlevande), starkt territoriell och mycket aggressiv mot andra hamstrar. Guldhamstrar kommer bara överens under själva parningen och det minsta uppmätta avståndet mellan två bebodda hamsterhålor i det vilda är 118 meter.  Ungarna avvänjs vid 19-21 dagars ålder och redan då letar de reda på egna boplatser och undviker andra hamstrar.

Guldhamstern är nattaktiv och i det vilda spenderar den största delen av natten till att samla mat. Den är omnivor (allätare) och äter säd, frön, nötter och insekter som myror, flugor, kackerlackor och malar. Guldhamstern lagrar sin mat nere i sina hålor och under en natt kan den springa nästan upp till 13 km när den letar mat och bär med den i sina kindpåsar tillbaka till sina hålor. Under dagen sover den mest, men spenderar också en stor del av tiden till att gräva gångar och sandbada. Sandbada gör den för att hålla pälsen ren och fri från parasiter.

Om man jämför guldhamsterns liv i det vilda med livet den lever i fångenskap är det kanske inte längre så konstigt att hamstern tycker om att springa i hjul, gnager på gallret och klättrar. Alla de här beteendena utför hamster på grund av att den inte har möjlighet att göra det den egentligen vill, vilket är att gräva gångar och springa omkring och leta mat. När man jämfört viltfångade hamstrar med hamstrar som levt i fångenskap i flera generationer har man sett att det inte finns någon skillnad mellan deras beteenden. Hamstrar som levt i fångenskap i flera generationer klarar sig minst lika bra i det vilda som sina vilda släktingar. Guldhamstrarna vi håller i fångenskap har alltså fortfarande samma beteendebehov som vilda guldhamstrar.

Så, hur bör man då hålla en guldhamster för att den ska få utlopp för sina naturliga beteenden? När man sammanställer den forskning som gjorts på guldhamstrar kan man konstatera att guldhamstrar som hålls i små burar, utan möjlighet till att bygga bo och med lite bottenmaterial har högre stressnivåer och biter mycket på gallret eller klättrar i taket. Om man ger hamstrarna ett hjul att springa i får de lägre stressnivåer och gnager mindre på gallret, men de är fortfarande stressade och gnager fortfarande på gallret. Även om man ger guldhamstern en bur på 10 000 cm2 (105 × 95 × 45 cm) visar den gallergnagning och springer i sitt hjul, men den gör det mycket mindre än de hamstrar som har mindre burar.
Däremot har man sett att hamstrar som lever i en stor bur, med mycket bottenmaterial (upp till 80 cm djupt), men tillgång till bomaterial, hö, pinnar och grenar har lägst stressnivåer och uppvisar mindre gallergnagning och klättrande i taket.

En annan ska som man bör tänka på är att inte väcka en hamster som sover samt ha dagliga rutiner för när buren rengörs, hamstern hanteras och den får möjlighet att utforska nya områden. Detta eftersom att guldhamstern vill ha en fast dygnsrytm med 12 timmar ljust och 12 timmar mörkt. Om den inte får det kan den få hormonförändringar, hög kroppstemperatur och försämrat immunförsvar, vilket leder till att den lättare drabbas av sjukdomar. När man rengör ska man även låta det gamla boet vara kvar och en del av det gamla bottenmaterialet eftersom hamstern gärna vill ha kvar sin lukt i buren.

Baserat på det jag läst om hamsterns naturliga beteende och den forskning som gjorts på hamsterns välfärd är mina rekommendationer för att hålla sin hamster på bästa sätt följande:

  • Stor bur (hellre lång än hög!)
  • Guldhamstrar ska hållas ensamma (Finns flera hamstrar i hushållet bör de hållas i olika rum)
  • Tillgång till bomaterial (kartong, papper, speciell hamsterbomull som finns på djuraffären)
  • Tillgång till hö
  • Pinnar, grenar eller annat trä att gnaga på (Ej barrträd eller ek eftersom det är giftigt! Om ni tar in pinnar utifrån, torka dem i ugnen på 100 grader i 15 minuter för att döda bakterier och undvika att de börjar mögla)
  • Djupt bottenmaterial som den kan gräva i (Gärna ekologisk jord utan bekämpningsmedel)
  • Sandbad
  • Anpassad och varierad föda som sprids ut i buren (pellets som bas men frön, grönsaker, nötter, kött och insekter t.ex. mjölmaskar som komplement)

Tack Eva Udén för kommentarer på tidigare utkast!

Bilden är lånad från http://www.superstock.com/stock-photography/by%20its%20burrow