Kategoriarkiv: Hamster

Handtämjning av guldhamster under påskveckan

Under påskveckan fick passa en hamster vars ägare skulle resa bort. Hamstern var en fullvuxen hane som inte blivit såld av djuraffären som därför skänkte bort den. Därför var den inte riktigt handtam och ägarna hanterade den med handskar eftersom den bet riktigt hårt genom skinnet när den blev rädd.

När jag fick hem hamstern till mig bytte jag snabbt bur till min gamla oanvända musbur. Den var lite väl liten åt hamstern men lättare att berika med jord (ekologisk så klart!) att gräva i och lättare att hantera hamstern utan att skrämma den. Buren den fick med sig var hög med tre våningar och enligt min åsikt mer passande åt en råtta än åt en hamster som har helt andra behov. Hamstern verkade nöjd med den nya buren och började gräva och bygga bo direkt. I buren fanns bland annat hans gamla hus och en mjölkkartong, men vad tror ni han föredrog till bo? Jo, en grävd grop under platån som fanns i buren. Dit bar han bomaterialet i form av toapapper, hamsterbädd och hö och byggde sig en mysig koja. Detta är alltså en fullvuxen hamster som inte haft tillgång till grävmöjligheter innan, ändå visste han på en gång vad han skulle göra. Att bygga bo är bland det viktigaste behovet för gnagare och en utmärkt sysselsättning. Varje kväll la jag in nytt bomaterial i buren och spred ut maten så att hamstern hade något att syssla med under natten,

Hur gjorde jag då med handtämjningen? Till att börja med väntade jag alltid till hamstern var vaken innan jag hanteringstränade den. Om hamstern inte var vaken när jag hade tid att träna den kunde jag t.ex. öppna buren för att byta vatten, om hamstern vaknat och krupit ut ur sitt bo när jag kom tillbaka tog jag torkade mjölmaskar och erbjöd honom. Först lade jag dem framför honom, när han blev modigare höll jag dem mellan fingrarna så att han kunde ta dem medan jag fortfarande höll i dem och sedan lade jag dem på ovansidan av handen så han fick klättra upp för att nå dem. Under den här träningen kunde han “undersökningsbita” men då alltid försiktigt och om jag sakta rörde på handen/det finger han bet i slutade han. Gnagare använder munnen till att undersöka nya saker och kan nafsa lite om händerna luktar spännande. Om man rör handen lite försiktigt slutar de oftast, men om man rycker bort handen är risken stor att man skrämmer dem och de blir rädda för händer.

Jag hanterade hamstern tre gånger om dagen men den vågade aldrig klättra upp helt i min hand. Däremot upptäckte jag att den gärna ville klättra ut ur buren när den var öppen och när han satt på gallret till luckan kunde jag lyfta upp honom utan att han blev rädd. Men jag tog honom bakifrån och förde inte handen över huvudet framifrån  när jag skulle lyfta upp honom eftersom jag då såg att han stelnade till och blev rädd och beredd att försvara sig. Sen fick han klättra och springa runt på mig och i min säng. Även då fick han mjölmaskar.
Det mest kritiska läget var när jag skulle fånga in honom efter att han sprungit på sängen. Han blev väldigt rädd och stressad och undvek mina händer. Om han kände sig trängd satte han sig på bakbenen, stelnade , höll andan och var beredd att försvara sig. I de lägena gav jag honom mer utrymme och hämtade mjölkkartongen från buren istället. Den sprang han gärna in i och jag kunde bära tillbaka honom till buren i den. Men filosofi med all djurträning är att undvika att provocera fram felaktigt beteende eftersom att varje upprepning av ett beteende leder till inlärning. Djuret lär sig att t.ex. bita när den ska bli infångad för på så sätt kommer den undan och återfår kontroll över situationen.

Målet med hanteringsträningen var att hamstern skulle slippa vara rädd för händer och istället förknippa hanteringen med positiva saker som t.ex. godis och att få komma ut ur buren. Jag studerade noga hamsterns beteende och undvek att utsätta den för situationer där den kände sig tvungen att bita. Jag hanterade den tre gånger om dagen, sju dagar i rad och blev inte biten en enda gång. Jag använde heller inte handskarna en enda gång.

Nu har jag fått rapport om att även ägarna kan hantera den utan handskar och utan att bli bitna. Den bor kvar i buren de fick låna av mig och har bland annat grävmöjligheter, bobyggnadsmaterial, tillgång till sandbad och får leta efter sin mat. Hos mig fick den även en kruka med ekologisk persilja som den roade sig mycket med!

10157222_216154795261839_669225078176323068_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

1794621_217757358434916_3216306926099407236_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

1016945_217757341768251_6719985445709993021_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

Guldhamster – En ensamlevande grävare

Guldhamstern (Mesocricetus auratus) är ett av Sveriges vanligaste husdjur. De hålls ofta i små gallerburar, med ett litet hus, en matskål, vattenflaska och ofta ett hjul att springa i. Beteenden som många hamsterägare sett sina hamstrar göra är att gnaga på gallret, springa i hjulet eller stoppa in en massa mat i sina kindpåsar för att springa iväg med maten. En del ägare har även sett sina hamstrar klättra i taket för att sedan släppa greppet så att de ramlar ner med en duns, men de klättrar snabbt upp igen för att göra om precis samma sak. De här beteendena är exempel på sådana som man ofta får höra att hamstrar helt enkelt gör, men varför?

Vi kan börja med att titta på hur vilda guldhamstrar bor. Guldhamstern kommer från Syrien.4201-36733 Där bor den i gångar under marken som den gräver själv. Hamstern gräver även ut olika hålor i anslutning till sina gångar. I vissa av hålorna lagrar (hamstrar) den mat, vissa hålor sover den i och i andra föder de sina ungar. Gångarna och hålorna ligger ofta 60 cm djupt och gångarna är ca 500 meter långa.  Guldhamstern är solitär (ensamlevande), starkt territoriell och mycket aggressiv mot andra hamstrar. Guldhamstrar kommer bara överens under själva parningen och det minsta uppmätta avståndet mellan två bebodda hamsterhålor i det vilda är 118 meter.  Ungarna avvänjs vid 19-21 dagars ålder och redan då letar de reda på egna boplatser och undviker andra hamstrar.

Guldhamstern är nattaktiv och i det vilda spenderar den största delen av natten till att samla mat. Den är omnivor (allätare) och äter säd, frön, nötter och insekter som myror, flugor, kackerlackor och malar. Guldhamstern lagrar sin mat nere i sina hålor och under en natt kan den springa nästan upp till 13 km när den letar mat och bär med den i sina kindpåsar tillbaka till sina hålor. Under dagen sover den mest, men spenderar också en stor del av tiden till att gräva gångar och sandbada. Sandbada gör den för att hålla pälsen ren och fri från parasiter.

Om man jämför guldhamsterns liv i det vilda med livet den lever i fångenskap är det kanske inte längre så konstigt att hamstern tycker om att springa i hjul, gnager på gallret och klättrar. Alla de här beteendena utför hamster på grund av att den inte har möjlighet att göra det den egentligen vill, vilket är att gräva gångar och springa omkring och leta mat. När man jämfört viltfångade hamstrar med hamstrar som levt i fångenskap i flera generationer har man sett att det inte finns någon skillnad mellan deras beteenden. Hamstrar som levt i fångenskap i flera generationer klarar sig minst lika bra i det vilda som sina vilda släktingar. Guldhamstrarna vi håller i fångenskap har alltså fortfarande samma beteendebehov som vilda guldhamstrar.

Så, hur bör man då hålla en guldhamster för att den ska få utlopp för sina naturliga beteenden? När man sammanställer den forskning som gjorts på guldhamstrar kan man konstatera att guldhamstrar som hålls i små burar, utan möjlighet till att bygga bo och med lite bottenmaterial har högre stressnivåer och biter mycket på gallret eller klättrar i taket. Om man ger hamstrarna ett hjul att springa i får de lägre stressnivåer och gnager mindre på gallret, men de är fortfarande stressade och gnager fortfarande på gallret. Även om man ger guldhamstern en bur på 10 000 cm2 (105 × 95 × 45 cm) visar den gallergnagning och springer i sitt hjul, men den gör det mycket mindre än de hamstrar som har mindre burar.
Däremot har man sett att hamstrar som lever i en stor bur, med mycket bottenmaterial (upp till 80 cm djupt), men tillgång till bomaterial, hö, pinnar och grenar har lägst stressnivåer och uppvisar mindre gallergnagning och klättrande i taket.

En annan ska som man bör tänka på är att inte väcka en hamster som sover samt ha dagliga rutiner för när buren rengörs, hamstern hanteras och den får möjlighet att utforska nya områden. Detta eftersom att guldhamstern vill ha en fast dygnsrytm med 12 timmar ljust och 12 timmar mörkt. Om den inte får det kan den få hormonförändringar, hög kroppstemperatur och försämrat immunförsvar, vilket leder till att den lättare drabbas av sjukdomar. När man rengör ska man även låta det gamla boet vara kvar och en del av det gamla bottenmaterialet eftersom hamstern gärna vill ha kvar sin lukt i buren.

Baserat på det jag läst om hamsterns naturliga beteende och den forskning som gjorts på hamsterns välfärd är mina rekommendationer för att hålla sin hamster på bästa sätt följande:

  • Stor bur (hellre lång än hög!)
  • Guldhamstrar ska hållas ensamma (Finns flera hamstrar i hushållet bör de hållas i olika rum)
  • Tillgång till bomaterial (kartong, papper, speciell hamsterbomull som finns på djuraffären)
  • Tillgång till hö
  • Pinnar, grenar eller annat trä att gnaga på (Ej barrträd eller ek eftersom det är giftigt! Om ni tar in pinnar utifrån, torka dem i ugnen på 100 grader i 15 minuter för att döda bakterier och undvika att de börjar mögla)
  • Djupt bottenmaterial som den kan gräva i (Gärna ekologisk jord utan bekämpningsmedel)
  • Sandbad
  • Anpassad och varierad föda som sprids ut i buren (pellets som bas men frön, grönsaker, nötter, kött och insekter t.ex. mjölmaskar som komplement)

Tack Eva Udén för kommentarer på tidigare utkast!

Bilden är lånad från http://www.superstock.com/stock-photography/by%20its%20burrow