Kategoriarkiv: Katt

Inne- eller utekatt?

Idag blev jag stoppad efter vägen av en bilist när jag var ute med min hund. Han frågade om jag hade en svart hankatt. Jag svarade att det har jag och undrade om han sett honom genom mitt fönster? Nej, det hade han inte men sa att den brukar vara på hans tomt. Jag svarade då att det inte är min katt han sett då eftersom min hane är en kastrerad innekatt på sex år, men att jag också brukar ha besök av en svart och en svartvit hankatt på min tomt. Bilisten körde vidare och jag vet inte varför han stannade mig. Han kanske bara undrade om katten var bortsprungen och försökte ta reda på var den hörde hemma?

På sista tiden har man dock kunnat läsa insändare i både Tidningen Ångermanland och Sundsvalls Tidning om utekatter. Vissa anser att katter inte ska få springa lösa medan vissa tycker att katter måste springa lösa för att må bra, och sen finns det så klart massa åsikter där emellan.

Jag har under min uppväxt haft tre katter som alla varit innekatter. Anledningen till att min familj valt att ha innekatt är flera:

  • Vi bodde inne i stan med många grannar och ville inte att katten skulle störa dem
  • Vi spenderade sex månader per år på husvagnscamping där lösa katter inte var tillåtna
  • Vi bodde nära bilväg och ville inte att katten skulle bli påkörd
  • Vi bodde nära en skola där jag själv sett hur elaka barn kan vara med katter
  • Vi hade många katter i området som slogs och vi ville inte att vår katt skulle skadas (eller skada någon annan) i kattslagsmål
Att limma ihop en pyramid av toarullar är ett enkelt och billigt sätt aktivera sin katt. Göm godis i rullarna och katten får använda tassarna för att komma åt det. Foto: Anna-Maria Svedberg

Att limma ihop en pyramid av toarullar är ett enkelt och billigt sätt aktivera sin katt. Foto: Anna-Maria Svedberg

För mig har det varit naturligt att ha innekatt, men jag har också upplevt att de behövt aktivering för att trivas. Våra katter har varit väldigt olika. Min första katt Missan tyckte mest om att vara inne. Ute stannade hon gärna på tomten och satt och spanade på omgivningen. När hon bodde med mig i Skara blev hon stressad och rädd av att vara ute och nöjde sig med att spana från balkongen även om jag hade dörren öppen så att hon kunde gå ut om hon ville. Inne var hon lugn och sov en hel del. Man kunde locka henne till lek någon gång i veckan, men annars tyckte hon mest om att äta och sova. Henne matglädje gjorde att man lätt kunde aktivera henne med olika matspel.

Innekatter behöver aktiveras för att få utlopp för sin energi. Att leta efter torrfoder är ett enkelt och effektivt sätt att sysselsätta katten på! Foto: Anna-Maria Svedberg

Innekatter behöver aktiveras för att få utlopp för sin energi. Att leta efter torrfoder är ett enkelt och effektivt sätt att sysselsätta katten på! Foto: Anna-Maria Svedberg

Vår andra katt Tindra var mer orolig, ville in och ut flera gånger per dag och älskade att gå på promenad. Hon var också livligare inomhus och vi fick leka med henne flera gånger per dag för att hon skulle må bra. Hon fick även jobba för sin mat för att få lite mer hjärngympa och utlopp för sin energi.

Wille, som jag har nu, är min tredje katt. Jag hittade honom ute en kall oktoberdag på Skaraslätten år 2009. Han var högst sex veckor gammal, mager som bara den och full med löss och öronskabb.  Jag gick och knackade dörr men ingen saknade honom eller visste var han kom ifrån. Jag fick veta  att han varit ute i minst en vecka. Han fick flytta hem till mina föräldrar där Tindra bodde. Med mig i Skara bodde nämligen Missan och hon ville vara ensamkatt.

Förra sommaren var jag ute med Wille i sele hos mina föräldrar när vi blev påsprungna av  två katter som jagade varandra. Wille fick panik och det slutade med att jag blev biten i handen. Bettet blev infekterat och handen svullnade upp som en ballong, jag kunde inte använda handen på en vecka, blev sjukskriven och fick äta antibiotika. Efter det har jag försökt vänja Wille att gå ut igen, men han har blivit väldigt stressad av det och därför mestadels fått vara inne sedan dess.

Wille vilar i trappen i nya huset, perfekt utkiksställe där han har full koll på hela nedanvåningen och ut på gården. Foto: Anna-Maria Svedberg

Wille vilar i trappen i nya huset, perfekt utkiksställe där han har full koll på hela nedanvåningen och ut på gården. Foto: Anna-Maria Svedberg

Wille fick flytta med mig ut på landet nu i mars när jag flyttade in i ett sekelskifteshus. Han vande sig snabbt vid sitt nya hem men jag vet faktiskt inte om jag kommer att vänja honom vid att gå ut i koppel här. Som jag nämnt tidigare går det två okastrerade hankatter på gården. Självklart är jag orolig för vad som skulle hända om vi skulle stöta på någon av de katterna när vi är ute, speciellt med tanke på hur det slutade förra sommaren. Att ha Wille lös är inget alternativ för mig. Huset ligger tio meter från en 80-väg, och risken är stor att han blir iväg jagad av de andra katterna, eller hamnar i slagsmål.

Med tanke på de problem lösspringande katter kan orsaka är det för mig inte alls självklart att man ska ha utekatt. Man kan tillgodose kattens behov genom koppelpromenader och aktivering inomhus! Om man ändå väljer att ha utekatt bör man:

  • Kastrera katten, då blir det inga oönskade kattungar och speciellt hankatter stannar i hemområdet istället för att dra iväg på strövartåg. Katterna blir också mindre benägna att urinmarkera.
  • ID-märk katten! Chipmärkning är bra, men komplettera gärna med tatuering eller halsband för att det ska vara tydligt att katten har ett hem! Se till att ägaruppgifterna är uppdaterade så att man lätt kan komma i kontakt med dig om din katt skulle hittas eller behöva veterinärvård.
  • Se till att katten inte orsakar problem hos grannar. Det är t.ex. inte uppskattat att få utemöbler eller bil nedkissad, avföring i rabatter och sandlåda eller att katten går in i andras hem.
  • Katten ska ha daglig tillsyn och snabbt få veterinärvård om nödvändigt! Om katten är borta i flera dagar brister du i tillsynen över din katt.

Vill du läsa mer om katten i vårt samhälle kan du besöka hemsidan kattstatus.se

 

 

Första dagarna och social träning

Nu har valpen varit här i fyra dygn. Det är fortfarande väldigt kort tid, man brukar säga att det tar hela sex månader för en hund att känna sig helt hemma på ett nytt ställe. Valpen kommer troligen få byta namn till Melwin som är enklare att säga än Merlin. Igår fick hur som helst Aron och Melwin gå på sin första gemensamma promenad. Mina föräldrar tog Melwin och jag hade Aron. Anledningen att jag inte gått gemesamt med dem tidigare är för att jag dels ville att Melwin skulle lära känna igen området här och dels för att Aron ska känna sig säkrare med sin nya flockkamrat. En del av er vet att Aron är en osäker hund med en del rädslor. Inomhus känner sig Aron tryggare och är mer avslappnad än ute och därför ville jag först att det skulle fungera med valpen och honom inomhus innan de även ska få umgås ute. Vi tog en kort promenad och i det hela gick det riktigt bra! Dock blev det ett omriktat beteende när en lastbil åkte förbi och Aron blev överraskad samtidigt som han såg Melwin i ögonvrån. Även fast det var lastbilen Aron reagerade på var det Melwin han riktade sitt beteende mot och hoppade mot Melwin som blev rädd. Vi gjorde dock ingen stor sak av det utan gick vidare och sen satte jag mig och hade mysstund med båda två. Aron och Melwin nosade på varandra, Melwin slickade Aron i mungiporna, Aron viftade på svansen och sen gick vi vidare. Aron brukar inte reagera på trafik men hela situationen med den första gemensamma promenaden gjorde att Aron var extra uppspelt och då får han lättare för att reagera på olika saker. Men inne är han väldigt tydlig med sina signaler och det räcker med att han morrar och eventuellt lyfter lite på ena läppen för att valpen ska antingen lämna honom i fred eller lägga sig så nära han får. De kan sova tungt båda två samtidigt med kroppskontakt, vilket jag ser som ett tecken att i grunden finns det trygghet mellan dem.

Melwin har visat lite mer intresse för katten Wille, men Wille är väldigt duktig med honom. En gång har han smällt till Melwin på nosen, men då satt Wille på bordet och Melwin hoppade upp och skulle ta hans svans. En gång sprang Melwin efter Wille som då sprang uppför trappan, men vände halvvägs upp och sprang ner igen. Melwin kan inte vända i trappan så han fortsatte upp, men kan heller inte gå nerför trappan än. Wille kollade upp på honom och gick lugnt tillbaka till sitt klätterträd i vardagsrummet. Var det uträknat tro? Kan katter tänka i de banorna? Katter är smarta, men jag tror det nog mer var slumpen då Wille nog inte vet att valpen inte kan gå nerför trappan än, men det såg väldigt roligt ut!

P1070399P1070390

 

 

 

 

 

 

 

Igår fick Melwin även social träning när mina föräldrars bekanta kom på besök. Han var jätteduktig, hälsade fint och underhöll sig själv sedan med en tom kartong. Senare kom två av mina vänner på besök och hade med sig sele som jag får låna till Melwin medan han växer. Jag föredrar sele framför halsband eftersom det är mer skonsamt med en sele som inte sitter över halsen. Under det besöket låg Melwin och sov hela tiden och mina vänner tyckte jag hade en väldigt lugn valp. De såg inte rycken han fick efteråt då han skulle bita i princip allt han kom ut, och helst våra händer och kläder. Mina tankar om valpars bitande och tuggande kommer jag ta upp i ett annat inlägg!

Idag fick Aron följa med till morfar medan jag och Melwin stannade hemma. Vi passade på att åka och hälsa på hos en vän med två hundar. En lite större och en mindre hund. Melwin var jätteduktig, blev lite skrajsen i början när de skällde men så fort godispåsen gick det över. De andra hundarna fick vara i annat rum tills de lugnat ner sig. Under tiden satt vi inne i köket och Melwin fick lukta in sig medan vi fikade. När den stora hunden var lugn fick han komma in och hälsa på Melwin. Båda hundarna var tydliga med sina signaler och Melwin visade tydligt att han var liten och snäll när han satte sig, slickade i mungiporna och när första hälsningen var över bjöd både han och den vuxna hunden in till lek. Dock var det lite för trångt i köket så vi delade på dem igen. Och min vän som hittills sagt att Melwin är ju jättelugn och lyhörd valp fick uppleva hans övertrötta jag när han skulle bita i händer och kläder. Då förstod hon vad jag menade med att han får sina ryck ;) Vännen är dock väldigt tålmodig och lyckades lugna ner Melwin som sen gick och la sig under min stol och somnade som en stock!

P1070440

P1070452

Nu ska jag och Aron ut och springa medan valpen får vara hemma med mor och far och titta på hockey :)

Vikten av att hunden får vara hund och katten vara katt

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst, men bara för att belysa ämnet börjar jag med ett inledande inlägg som förhoppningsvis kommer väcka tankar hos er som läser.

Den senaste veckan har jag varit skadad och inte kunnat aktivera mina sällskapsdjur lika mycket som jag brukar. Om man har en bra nivå på vardagsaktiveringen i vanliga fall ska det dock inte gör speciellt mycket med några dagars lugn och ro. Min hund Aron, en belgisk vallhund av varianten tervueren, har tagit det rikigt bra och nöjt sig med kortare promenader och trickträning och godisletande inomhus. Den yngsta innekatten Wille har däremot inte fått sin dagliga koppelpromenad och lite mindre lek än vanligt och därför blivit rastlös och pratig.

Ofta när jag berättar att jag har en belgisk vallhund blir följdfrågan: Får han valla? Och ofta när jag berättar att jag också har innekatter blir följdfrågan: Får de inte springa ute? Det finns de som har bestämda åsikter om att t.ex. en vall- eller jakthund måste få valla eller jaga, och att katter ska springa lösa ute och jaga möss eller fåglar.  Som ni kanske redan antagit håller inte jag helt och hållet med om det. Det som däremot är oerhört viktigt är att både hundar och katter får utlopp för sina naturliga beteenden, och det är ägarens uppgift att tillgodose deras behov för att djuren ska må bra.

Även om vi idag har hundraser med olika användningsområden som vakt, jakt, vallning m.m. skiljer sig den grundläggande biologin mellan de olika raserna väldigt lite. Ett exempel är att alla hundar har överlägset bättre luktsinne än människan. Hundar har mellan 220 miljoner-2 miljarder luktreceptorer (dvs. de sinnesceller som registrerar luktämnen)på en yta som hos schäfern är 150-170 cm2. Människan har 12-40 miljoner luktreceptorer på en yta som är ca 5 cm2 (Miklosi, 2010). Därför uppmuntrar jag hundägare, oavsett ras, att låta deras hundar använda luktsinnet både på promenaderna och för att spåra, söka människor eller leta reda på godis, mat eller föremål ute och inne. De brukar bli väldigt nöjda efter att ha fått använda sitt luktsinne även om det bara är en liten stund. Mängden nosarbete en hund behöver är dock individuellt och rasbundet, vissa raser har mer energi och är mer arbetsvilliga än andra. Men alla raser har som sagt väldigt bra luktsinne som de behöver få använda.

Att fysiskt trötta ut en hund genom långa promenader eller springturer är enligt mig nästan omöjligt. Hundar som vallar eller jagar springer mycket och behöver bra kondition. Men de använder även sina andra sinnen under arbetet. De kanske följer djurens doft eller använder synen och hörseln för lokalisering av förare och djur. Vid spring- eller cykelturer behöver de dock inte använda de sinnena nästan alls.

För att tillgodose en hunds behov måste man därför hitta en bra balans mellan fysisk och mental (där hunden använder hjärnan) aktivering  som just din hund behöver. Det finns massa olika saker man kan träna med sin hund. Bland annat spår, personsök, bevakning, drag,  uppletande av föremål, rallylydnad, träna olika tricks, agility, freestyle, discdog, apportering, rapport  eller tävlingslydnad för att nämna några aktiviteter. Man kan testa lite olika och se vad just du och din hund tycker om att göra tillsammans. Bara för att man tränar behöver inte betyda att man ska tävla eller måste gå kurs, huvudsaken att du och din hund gör något tillsammans och att den får utlopp för sin energi. Men man får inte glömma att hunden även behöver kvalitetstid och tid att bara vara. I dagens samhälle är det inte ovanligt att hundar faktiskt blir överaktiverade, vilket kan visa sig i samma beteenden som om hunden blir underaktiverad!

Det är alltså väldigt viktigt att hunden får vara hund och att katten får vara katt, oberoende ras och användningsområde!

20140703_195046

Belgiska vallhunden Aron och innekatten Wille på promenad. Foto: Anna-Maria Svedberg

Katten Tindra hos veterinären

Idag besökte jag Veterinärmottagningen Kusthöjden med familjens katt Tindra som är 11,5 år. Vi tycker att hon har gått ner i vikt och dricker mer än tidigare, därför ville vi ta blodprover och se om allt är som det ska. Som tur var visade det sig att alla värden var normala och vi behöver inte oroa oss för njurar, levern eller diabetes. Däremot väntar vi på provsvar om sköldkörteln och under tiden ska här avmaskas och senare ska även tänderna ses över.

Veterinärbesök är något som många djur, inte minst katter, tycker är obehagliga. Hos veterinären ställde jag Tindra s bur så högt som möjligt i väntrummet. Katter känner sig ofta tryggare då samt att eventuella hundar inte kommer för nära buren. I besöksrummet öppnade jag buren så fick Tindra välja om hon ville ut och undersöka eller stanna kvar i tryggheten. Även om katten inte föredrar buren i vanliga fall kan den kännas väldigt trygg i främmande miljö med massa nya intryck, dofter och ljud. Tindra undersöker gärna nya miljöer, men hon gick tillbaka till buren några gånger och hoppade även upp i mitt knä (vilket hon inte gör hemma). Man kunde se att hon var stressad eftersom det bland annat blev tassavtryck efter henne och hon tappade massa päls.

När veterinären kom in fick Tindra fortsätta utforska och gå runt och hälsa på personalen medan vi samtalade. Efter undersökningen och blodprovstagning var hon ännu mer stressad och då fick hon återigen gå runt och undersöka och hon fick även äta godis för att lugna ner sig och få en mer positiv association till att vara hos veterinären. Hon var alltså fortfarande mottaglig för mat, en del katter funkar inte det med utan de kan behöva mer socialt stöd från sin ägare eller trygghet i buren.

Jag tycker det är viktigt att man försöker göra veterinärbesök så trevliga som möjligt för djuren eftersom det är något som de oftast upplever som obehagliga. Det viktigaste är att du håller dig så lugn och avslappnad som möjligt och funderar på vad just ditt djur behöver för att känna sig trygg och att det har kontroll över situationen.

Katten Tindra sökte tryggheten i buren flera gånger under hon undersökte det nya rummet. Foto: Anna-Maria Svedberg

Fönstret tyckte Tindra var ett tryggt ställe, där kunde hon sitta gömd bakom gardinen och hålla koll. Foto: Anna-Maria Svedberg

Efter undersökning och blodprovstagning fick Tindra äta godis på undersökningsbordet för att lugna ner sig och få en mer positiv upplevelse av besöket. Foto: Anna-Maria Svedberg

En spänd Tindra som inte alls tyckte om plåstret. Man ser att hon är spänd på bland annat öronen, blicken, morrhåren och den stela kroppshållningen. Foto: Anna-Maria Svedberg

Trots att Tindra var stressad kunde hon ta sig tid att äta, vilket ökar sannolikheten för att hon kommer få en mer positiv association till veterinärbesöket. Foto: Anna-Maria Svedberg

 

Länk

Är du kattägare och vill bidra till forskningen om kattens beteende i vardagen? Svara då på denna enkät : Kattbarometern

Enkäten är en del av ett större forskningsprojekt om katters hälsa, välfärd och beteende på SLU – Stress hos katt. Målet för forskningsprojektet är en ökad förståelse om katten med syftet att höja kattens status i samhället.

Har katten ont?

Katten är ett djur som sällan visar hur ont den har. När du ser att din katt har ont har den troligen väldigt ont och behöver akut veterinärvård. En katt som har ont kan t.ex.:

  • Dra sig undan
  • Sova mycket
  • Dricka mycket
  • Få ändrade matvanor
  • Bli överaktiv
  • Skaka på huvudet

Så fort du märker att din katt ändrar sitt beteende bör du fundera på om den har ont någonstans eller blivit sjuk. Många äldre katter (över 10 år) lider av tandproblem, det är ännu ovisst om alla katter med tandproblem har ont. För att ta reda på detta inleder Sveriges Lantbruksuniversitet ett forskningsprojekt där man mäter stresshormoner hos katter som behandlas för tandresorption. Tandresorption leder till att tänderna bryts ner och ofta måste dras ut. Här kan få reda på mer om tandresorption och forskningsprojektet.

Svar på frågor om kattens beteende

Varje månad har föreningen Sveriges Akademiska Etologer en frågespalt där en etolog besvarar frågor om det djurslag som han/hon specialiserat sig på. Förra månaden var det min kollega Lisa Berglunds tur. Lisa driver företaget Djurrelationer. På länken nedanför hittar ni de frågor om kattens beteende som hon fick in och kan läsa hennes svar.

http://www.sverigesakademiskaetologer.se/images/fragaenetolog/fraga_en_etolog_september_2013_katt.pdf