Kategoriarkiv: Nyttigt

Ordlös kommunikation – Kan du få din hund att lyssna utan ord?

Förra helgen var jag på kurs i Lugnande signaler och Ordlös kommunikation.  Jag har skrivit kort om Lugnande signaler redan som du kan läsa här. Det är ett stort ämne som jag har planer på att utveckla! Men först ska jag förklara innebörden av ordlös kommunikation, vilket är ett väldigt spännande och givande sätt att kommunicera med sin hund på. Som ni ser på bilden ovanför är det dock inte alltid så lätt att kommunicera utan ord. Är det lättare för en hund att förstå vad vi vill än en människa?

Hundar kan inte svenska, engelska, italienska eller annat språk. De kommandon vi lär hunden är baserade på vad som är logiskt för oss själva. Men egentligen skulle vi kunna koppla vilket ord vi vill till det beteende vi kommenderar hunden att utföra. Istället för sitt, ligg, stanna skulle vi kunna lära in äpple, banan och broccoli! Vore inte det roligt? Tänk vilka reaktioner man skulle få från omgivningen!

Hundar från hela världen kan kommunicera med varandra med hjälp av deras kroppsspråk och lugnande signaler. Om man importerar en hund från annat land ser man att den utan problem kan kommunicera med svenska hundar. Naturligtvis kan tidiga erfarenheter, utseende och personlighet spela in men om man bortser från det ”talar” en gatuhund samma språk som en familjehund. Kursen i Ordlös kommunikation gick ut på att vi skulle kommunicera med våra hundar utan att använda ord. Istället fick vi använda kroppsspårket och ljud för att få hundens uppmärksamhet.

Vi började med en tyst promenad där vi också mötte varandra. Det var roligt att se hur hundarna reagerade på att husse eller matte helt plötsligt var tyst och inte sa något. De svarade med att bli mer kontaktsökande, och framförallt blev hundarna faktiskt tysta de också! Jag har tidigare skrivit om hundens skall, och att det i första hand är för att kommunicera med människan. Vi spelade in de olika dagens övningar och när vi tittade på filmerna märkte man att hundarna inte alls skällde lika mycket som de gjort tidigare.

Under den första tysta promenaden gick min hund Aron upp i varv när vi mötte de andra hundarna. Först försökte han lösa mötena med lugnande signaler som att nosa i backen och gå en båge. Tyvärr kunde vi inte ta ut bågen så stort som Aron önskade pga av att vi kom in på andras tomter. Istället hjälpte jag honom genom att sätta mig på huk och pilla i marken.  Aron kom dit och ställde sig och nosade. Han vände till och med ryggen mot de mötande hundarna (en annan lugnande signal). Han stod och nosade tills hundmötet var över, sen gick han självmant vidare.

Under dagen med ordlös kommunikation upptäckte jag vilken extremt lyhörd hund jag har. Om jag stannade vände sig Aron direkt om för att kolla vad jag ville. Men handtecken kunde jag få honom att komma till min sida, sitta, ligga, stå eller stanna. Jag kunde sätta mig på huk för att kalla in honom, spana ut över åkern för att han också skulle ställa sig och göra det och bjuda in till lek genom att hoppa och göra lekinviter. Visst är endel av dessa signaler inlärda, kanske omedvetna, men det visar ändå på att hundar är väldigt känsliga för vårat kroppspråk och att vi inte behöver tjata eller prata med hög röst för att de ska förstå oss. Det funkar till och med om du mimar orden!

En av övningarna vi gjorde  var att spela  luffarschack. Vi var två lag med tre hundar i varje lag. När alla tre hundar ur samma lag satt i rad (samtidigt) vann man. Naturligtvis fick man inte prata med hunden, eller med sina lagkamrater! Med kroppspårket skulle man få hunden att gå vid ens sida och sätta sig på rätt plats. Det var riktigt häftigt att se hur hundarna sökte kontakt och följde sin husse eller matte utan att bry sig om de andra hundarna.

 

Ordlös luffarschack

Ordlös luffarschack. Kan du få hunden att gå vid din sida och sätta sig utan att använda ord? Foto:Anna-Maria Svedberg

Naturligtvis kan man berömma och belöna hunden utan ord också. Man kan till exempel  klappa den, hoppa, springa, sträcka upp armarna i luften med mera. Min uppmaning till dig är att gå ut med din hund på en tyst promenad och kolla vad du kan göra för att umgås med din hund utan ord! Jag är säker på att du kommer få flera aha-upplevelser, och en trött hund.

En trött Aron efter en dag med ordlös kommunikation.

En trött Aron efter en dag med ordlös kommunikation.

 

Lugnande signaler – Hundens sätt att undvika bråk

Förra veckan var jag stressad och irriterad samtidigt som jag öppnade hundgrinden åt Aron som satt bak i bilen. Som vanligt sa jag ”Varsågod”, men Aron hoppade inte ut.  Jag vänder mig om och tittar varför han inte kommer och ser att han slickar sig om munnen, undviker min blick och har öronen strukna längs huvudet. Jag inser direkt mitt misstag, Aron hade uppfattat min stress och irritation som att det var riktat mot honom, vilket det inte var. Jag tog ett djupt andetag och sa med glad röst ”Nu är vi hemma, hopp ut!”. Utan tvekan hoppade Aron ut och sprang till dörren med glad svans och väntade på att jag skulle komma och öppna precis som vanligt så att han kunde hälsa på katten.

Det Aron visade var lugnande signaler. Turid Rugaas har forskat sedan 70-talet och hittat runt 30 olika lugnande signaler som hundar använder för att lugna andra och tala om att de inte vill bråka. Hunden är i grund och botten ett flockdjur och ett rovdjur med vassa tänder och starka käkar. För att undvika skadliga slagsmål har flera olika aggressionsdämpande signaler utvecklats. Signaler som vi ofta ser i vardagen när vi umgås med våra hundar.

Din hund brukar kanske gäspa medan du tar på dig skorna innan ni går ut? Brukar den nosa på promenaderna, och ju mer bråttom du har desto mer nosar hunden?  Har du märkt att den inte kommer ända fram till dig när du ropar? Den kanske gör en båge, stannar för att nosa eller lägger sig ner? Även här kanske den gäspar eller slickar sig om munnen? Tittar den bort från dig när du pratar med den eller vill att den ska se dig i ögonen?  I alla de här situationerna har hunden använt sig av lugnande signaler för att tala om något för dig!

I helgen var jag på en kurs i Lugnande signaler och Ordlös kommunikation. Det var Monica, Sara och Sofia från Hundägarskolan i Nora som höll i kursen som arrangerades av Åsa Tova Bergh på HUNDraelvan i Näsåker.  Vi kollade på film och hade teori om Lugnande signaler för att sedan göra parktiska övningar med våra hundar. En övning var att se vilka signaler hunden visade om vi böjde oss över den för att klappa den och lyfta på tassarna. De flesta hundarna vände bort blicken, slickade sig om munnen och/eller gäspade. Om man istället smeker hundens längs med sidan närmast (utan att böja sig över hunden) visar hunden mer kontaktsökade signaler eller lutar sig mot en för att man ska fortsätta.

Här tittar vi på vilka lugnande signaler hundarna visar när de blir hanterade och upplyfta. Foto: Anna-Maria Svedberg

 

Det är väldigt lätt hänt att man blir irriterad på hunden när den visar lugnande signaler eftersom det ofta sker i situationer när vi vill den något. Som t.ex. med Aron och bilen som jag började inlägget med. Om jag inte uppfattat hans signaler hade jag kunnat blivit irriterad på honom för att han inte hoppade ut och istället sagt till honom på skarpen. Han hade troligen hoppat ut men det hade inte varit en glad hund. Nu efter att jag gått kursen ser jag att jag även kunde ha besvarat hans lugnande signaler genom att inte titta direkt på honom, gäspat och sen bett honom om att hoppa ut. På så sätt visar jag tydligare att jag inte heller vill ha något bråk.

Just nu har jag ett fall med en hund som börjat morra och markerat åt sina ägare. De hörde av sig till mig och var oroliga för att deras hund var aggressiv och måste avlivas. Efter ett hembesök såg jag att hunden visade många lugnande signaler mot sina ägare och när jag berättade för ägarana vilka signaler de skulle titta efter började de också se dem. Just nu genomgår hunden en smärtutredning och jag kommer berätta mer om fallet när den är klar!

Kontakta mig om du vill lära dig mer om hundens lugnande signaler!

Anna-Maria Svedberg, etolog
070-175 73 87
anna-maria@etologica.se

Ber din hund om hjälp?

Jag har tidigare berättat om skillnaden mellan hund och varg vad gäller att be om hjälp från människan. Vid ett problem är vargen mer ihärdig att försöka lösa det på egen hand medan hunden tittar på människan och ber om hjälp.

Men det finns så klart skillnader mellan hundar om hur benägna de är att be människan om hjälp. Det har länge förklarats av miljön, att det är ägaren som lärt hunden att den får hjälp eller uppmärksamhet när t.ex. bollen rullar in under soffan genom att titta på ägaren, skälla eller krafsa/hoppa på ägaren.

Det Per Jensens grupp sett är att det verkar finnas en stor genetisk faktor bakom beteendet eftersom hundar med så lik uppväxt som möjligt skiljer sig i benägenheten att be hjälp.

Vad har detta för betydelse i vår vardag? Som jag ser det kan det vara bra att tänka på i situationer när man kan uppleva hunden som alltför uppmärksamhetskrävande. Jag brukar se det som att hunden faktiskt kommunicerar med mig. Vad är det hunden vill säga? Och varför? Det är lätt att man blir irriterad när hunden stirrar på dig, krafsar eller till och med skäller. Men din irritation leder ofta till att hunden blir frustrerad. Den försöker tala om något för dig men du blir bara arg och irriterad. Den kan svara genom att bli ännu mer ihärdig i sina försök att få dig att lyssna och det blir en onödig, kanske till och med återkommande, konflikt mellan er.

Lär mer om Per Jensens forskning på http://www.perjensen.se/etologi/fran-forskningsfronten/att-be-om-hjalp-ar-medfott.html

Aron ber om hjälp att få fram bollen som han "råkat" peta in under bänken.

Aron ber om hjälp att få fram bollen som han “råkat” peta in under bänken.

 

Är du ledaren?

Har du också hört att du måste visa för din hund att det är du som är ledaren? Det kan till exempel handla om att du inte får tillåta din hund att gå först ut genom dörrar eller gå först på promenaderna, låta den dra i kopplet eller att hälsa på besökare innan dig. Om din hund får göra något av detta så tror den att det är den som bestämmer och är ledaren. Jag håller inte alls med!

I hundsammanhang pratas det ofta om alfahunden, flockledaren och dominans. Hundar strävar hela tiden efter att klättra i rang och därför måste vi hela tiden vara på vår vakt för att hunden inte ska få tillfälle att ta över ledarskapet. Jag pratade med en hundägare när jag åkte tåg en gång. Vi satt båda i djurvagnen och vi började prata hund. Hon berömde mig för min fina hund som låg under mitt säte och var tyst. ”Han vet allt vem som är ledaren av er två!” sa hon innan hon började berätta om vilka regler hon hade för sin hund för att han skulle lära sig att det var hon som bestämde. Han fick minsann inte gå först ut genom dörren och absolut inte gå före henne på promenaderna! Jag undrade var hon lärt sig det och det hade hon dels sett på TV (Cesar Milan) och det var så man alltid gjort med hundar.  Man måste se till att man är alfan för att hunden inte ska ta över.

Men var kommer då begreppet alfaledaren ifrån? På 1970-talet började etologin ta fart, och bland de första studier som gjordes var på höns. Hos höns hittade man en strikt heirarki. Hönset högst upp bestämde över alla, hönan näst högst upp bestämde över alla utom hönan ovanför henne medan hönan som var längst i rang bestämde inte över någon. Denna upptäckt ville man senare ta med sig till andra djurslag, och David Mech började forska på vargar. Han såg hos de vargar han studerade att det fanns ett alfapar, som var högst i rang och flockens ledare. Resten av flockmedlemmarna underkastade sig alfaparet genom att lägga sig på rygg, slicka i mungipor och ge alfaparet företräde till mat. MEN, dessa vargar var i fångenskap, på begränsad yta och jämngamla. När man sen gjorde samma studie på vilda vargar upptäckte man att det inte fanns något alfapar. De flesta vargar levde i familjegrupper, där en hane och hona lever med sina ungar. När ungarna blir könsmogna vandrar de iväg och letar reda på en egen partner.

David Mech har själv tagit tillbaka sitt påstående om alfapar och hur vargar lever i flock, men än idag ges hans böcker från 1970-1980talet ut med den felaktiga informationen. Idag har forskningen kommit mycket längre, och inte heller hos ferala (förvildade) hundar hittar man någon alfaindivid eller ledare som resten av flockmedlemmarna måste följa. Ferala hundar lever i lösa grupper, tiken tar ensam hand om sina ungar och gruppstorleken beror på födotillgången. Finns det gott om föda håller man ihop. Är det ont om föda sprider man ut sig. Varför bråka och riskera att skada sig när människorna ändå lämnar sopor överallt? Och ferala hundar är mindre än vargar, de kan inte ta något större bytesdjur och jagar därför inte heller tillsammans.

Det har alltså ingen som helst betydelse om du går först eller sist på promenaden, frågan är om din hund tycker du är värd att vara tillsammans med!

Överdrivet slickande hos hund kan bero på nack- och ryggproblem efter användandet av halsband

Överdrivet slickande hos hund kan bero på många olika orsaker.  Man har bland annat sett att det kan bero på mag- och tarmproblem, hantering av stressande situationer (t.ex. separationsångest, hyperaktivitet, hos veterinär eller pensionat) eller svampsjukdomar. Ofta brukar man även göra en allergiutredning på hundar som slickar sig mycket för att utesluta att slickandet beror på klåda från allergi. De utredningarna tar ofta lång tid och innehåller strikta dieter, antibiotika och långtidskortison. I många fall hittar man ingen allergi men fortsätter ändå med kortison.  Nu har man hittat en till orsak bakom överdrivet slickande av tassar hos hund, nämligen skador i nacke och rygg. Hundar som slickade sina framtassar visade tecken på inflammation och obehag i nedre delen av nacken medan hundar som slickade sina framben hade muskelspasmer och inflammationer i den intrascapulära regionen (runt skulderbladen). De hundar som slickade sina baktassar visade sig ha skador i ländryggraden.

Vidare såg man att de hundar som slickade sina framtassar ofta drog i kopplet och ägarna använde halsband tillsammans med flexikoppel.  Hundar som slickade baktassarna blev ofta aktiverade genom bollkastning och visade tecken på skador i musklerna som jobbar runt ryggraden för att stabilisera den samt sträckningar i ländryggen. Dessa upptäckter är inte märkvärdiga med tanke på att nervbanor, och meridianer där energin Qi sägs flöda inom alternativmedicinen, blir påverkade av spända muskler, halsband och tvära ryck i kopplet.

Användandet av halsband har börjat bli mer och mer ifrågasatt med tiden och är inte det självklara valet för hundpromenaden som det tidigare varit. Om man tittar på placeringen av halsbandet, speciellt helstryp som placeras högt upp, har flera studier visat att det leder till nack- och nervskador. När det gäller flexikoppel blir det ett motstånd som hunden hela tiden måste kämpa emot vilket gör att det blir påfrestningar i nackregionen. Lägg dessutom till rycket som ofta uppstår när hunden kommer till kopplets fulla längd vilket kan ge whiplashskador.  Anders Hallgren såg i sin studie på 400 hundar från 2010 att 91 % av hundarna som hade nackproblem hade ofta dragit eller blivit hårt ryckta i kopplet.

Jag använder själv sele på min hund och rekommenderar de hundägare som söker min hjälp att investera i en VGW-sele eller annan sele med knäppe för kopplet fram på bröstet. Dels är det mycket skonsammare mot hundens nacke och rygg och dels underlättar det träningen av att gå fint i koppel. Min syn på koppelträning är att det bygger på kontakt och lyhördhet. Med hjälp av selen blir hunden friare i sina rörelser och mer avslappnad. På selar där kopplet sitter fram på bröstet vänds hunden mot mig när den kommer ut i kopplets fulla längd och jag får lättare möjlighet att få kontakt med hunden och berömma för att den kommer tillbaka till mig. Idag använder jag en sele från MR-koppel med två olika ringar för att fästa kopplet uppe på ryggen som både jag och Aron trivs mycket bra med!

Arons sele från MR-koppel. Foto: Anna-Maria Svedberg

Arons sele från MR-koppel. Foto: Anna-Maria Svedberg

Om du har en hund som slickar mycket på sina tassar eller framben, kanske till och med så mycket att det blir kala fläckar och sår, föreslår jag att du kontaktar veterinär och djursjukgymnast i första hand för att utesluta sjukdom och undersöka om det kan beror på nack- eller ryggproblem. Därefter behövs även hjälp av etolog för att träna hunden på att gå fint eller förändra kommunikationen  mellan dig och hunden. Dessutom blir slickandet ofta en vana som hunden fortsätter med även när den blivit friskförklarad. Då kan man behöva titta på de dagliga rutinerna och göra ändringar där för att minska hundens behov av att slicka på sig själv.

Dr. Peter Dobias som upptäckt sambandet mellan överdrivet slickande och rygg- eller nackproblem hos hund föreslår följande behandlingsplan:

  1. Använd en sele med fäste för koppel fram för att minska påfrestningen av nacke och rygg
  2. Använd aldrig koppel och halsband, speciellt om hunden drar mycket
  3. Om hunden slickar baktassarna, låt inte hunden springa, hoppa, kasta sig i vatten eller apportera bollar/pinnar på minst en månad. Detta kommer minska spänningen i musklerna som påverkar nervbanorna till bakbenen och baktassarna
  4. Behandling av kiropraktor, fysioterapeut eller osteopat är en väsentlig del av behandlingen
  5. Undvik att leka dragkamp med hunden, om så görs bör det göras på ett mjukt sätt utan kraftiga ryck. Kampa aldrig när hundens framben är i luften
  6. Utfodra hunden med högkvalitativt foder som innehåller alla essentiella vitaminer, mineraler och aminosyror
  7. Överväg behovet av att detoxa levern p.g.a. långvarig stress
  8. Peter Dobias rekommenderar användandet av Zyflamend som är ett växtbaserat antiinflammatoriskt preparat (Jag har ingen erfarenhet av det och vet inte om det används i Sverige).

Om man följer Dr. Peter Dobias behandlingsplan borde förändringar ske inom en till åtta veckor beroende på skadans svårighetsgrad. Majoriteten som Dr. Peter Dobias har behandlat har enligt honom själv återhämtat sig helt eller förbättrats avsevärt beroende på skadans svårighetsgrad och om situationen är kronisk eller ej.

Källor:

Bécuwe-Bonneta,V. Bélangera, M-C. Franka, D. Parenta, J. Hélie, P. 2012. Gastrointestinal disorders in dogs with excessive licking of surfaces. Journal of Veterinary Behavior: Clinical Applications and Research. Volume 7. Issue 4. Pages 194–204

Dobias, P. Excessive Paw Licking in Dogs – It May Not Be Allergies. Integrative veterinary care journal. Vol. 413.

Hallgren, A. 2010. Ryggproblem hos hund – Bakomliggande orsaker till beteendeproblem. Ekerö Tryck 2010.

Stein, D.J. 2000. Neurobiology of the obsessive–compulsive spectrum disorders. Biological Psychiatry. Volume 47. Issue 4. Pages 296–304

 

Första reflektionerna från workshopen med Sophia Yin

Förra helgen var jag i Stockolm på mysiga Barkarby Gård för en helgworkshop med Sophia Yin. Hon är en veterinär, animal behaviorist och författare från USA som använder sig av belöningsbaserad träning för att träna bort problembeteenden samt få hundarna eller katterna lugna hos veterinären. Nu har jag haft nästan en vecka på mig att reflektera över helgen och det jag känner att jag tagit med mig mest därifrån är den pedagogiska biten. Det Sophia Yin gjorde riktigt bra var att förklara träningsmetoder och principer på ett väldigt lätt och underhållande sätt. Hon har själv utvecklat ett strikt träningsprogram (Learn to Earn) baserad på sin egna vetenskapliga forskning för att underlätta träningen av problembeteenden för hundägare och minska utrymmet för egna tolkningar. Grundtanken är att lära hunden att fråga om lov genom att sätta sig och ta ögonkontakt med ägaren för allt hunden vill ha. Det kan vara uppmärksamhet, mat, leksak, jaga katten, gå ut genom dörren och hoppa ut ur bilen. Det kan också vara för att lära hunden att inte hoppa när den hälsar eller istället för aggressiva beteenden vid hundmöten.

För att lära hunden att be om lov lär man in följsamhetsövningar där hunden för ska följa med när man backar och sedan sätta sig så fort man stannar. Låter det lätt? Då kan jag tala om att det är mycket att tänka på, inte minst när det gäller träningstekniken! Forskningen som Sophia Yin gjort visar att det bästa är att belöna snabbt, det ska vara mindre än 1 sekund (helst 0,5 sekund) mellan rätt beteende och belöningen. När man rör sig är det också viktigt att man tränar på hur man sätter fötterna och var man har sin tyngdpunkt för att hunden tydligt ska se vilken riktning den ska följa med i. Man ska även röra sig tillräckligt snabbt för att hunden ska följa efter i snabb trav då det gör övningen roligare för hunden. När hunden kan följa med när man backar börjar man gå åt sidan och lägger på mer och mer störningar. Man lär också in impulskontroll genom att lära hunden att om den vill fram till något måste den komma och sätta sig vid dig och be om lov först.

Jag köpte med mig Sophia Yins bok “A perfect puppy in seven days” (Perfekt valp på sju dagar) hem. I den finns Learn to Earn med, samt många andra tips för att redan från start träna valpen på rätt sätt. Kan man få en perfekt valp på sju dagar? Ja, kanske men inte en perfekt hund. Det räcker inte med en veckas hårt arbete för att bygga en stabil och bra relation med sin hund, men det ger säkerligen en mycket bra grund att stå på resten av hundens liv.

Det var mina övergripande reflektioner från förra helgens workshop, men det är fler saker som jag tycker är viktiga att ta upp och som jag kommer att skriva om i senare inlägg!

Under helgen träffade jag även flera Etologi- och Djurskyddskamrater från Skara, det var en av helgens höjdpunkter att återigen få diskutera djurens beteende med likasinnade etolog-kollegor!

Foto: Några av de etologer som under helgen deltagit på seminariet med Sophia Yin. Glada och proppade med ny inspiration!

Från vänster: Lisa Berglund (www.djurrelationer.se), Sandra Isaksson (www.hundetologen.se), Emelie Deboussard och Erik Johansson (www.kognitionsetologerna.se), Karin Nilsson (www.etologkarin.se) och jag (Anna-Maria Svedberg, Etologica)

Länk

Är du kattägare och vill bidra till forskningen om kattens beteende i vardagen? Svara då på denna enkät : Kattbarometern

Enkäten är en del av ett större forskningsprojekt om katters hälsa, välfärd och beteende på SLU – Stress hos katt. Målet för forskningsprojektet är en ökad förståelse om katten med syftet att höja kattens status i samhället.

Den nya djurskyddslagen dröjer

I slutet på 2011 blev utredningen om en ny djurskyddslag klar, men trots det har det fortfarande inte kommit någon proposition om en ny djurskyddslag från regeringen. Den skulle ha kommit igår men ett nytt datum har inte angetts. Hur som helst kommer det inte  bli aktuellt med en ny djurskyddslag innan valet i september. Tydligen är inte djurens välfärd så viktig här i Sverige trots att vi ofta stoltserar med att vi har en av världens bästa djurskyddslagar. Men det finns alltid utrymme för förbättringar och utveckling. En förändring som dock har införts och började gälla 1 april var förbudet mot tidelag med djur, inte en dag förtidigt!

Några av de förslag som diskuterats till den nya djurskyddslagen är:

  • Obligatorisk ID-märkning av katter. Det skulle öka kattens status och kunna minska antalet hemlösa katter.
  • 16-årsgräns för att äga djur. Det är ett stort ansvar att äga djur och därför tycker jag det är rimligt att ingen under 16 år ska kunna äga ett djur. Jag tycker också att ökat djurskydd och välfärd för djuren borde baseras på ökad kunskap hos djurägare och att det inte borde vara lika enkelt att skaffa djur som det är idag. 
  • Förbud mot elefanter och sjölejon på cirkus. Elefanter och sjölejon är inga domesticerade djur och det är svårt att hålla dem i en miljö som främjar deras naturliga beteenden på cirkus.
  • Förbud mot att hålla djur uppbundna längre perioder. Djur i uppbundna system visar fler onormala beteenden och stereotypier än djur i lösdrift och därför borde uppbundna system förbjudas.
  • Förslag till förtydligande av begreppet naturligt beteende. Enligt  § 4 Djurskyddslagen (1988:534) ska djur hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Men vad innebär det att kunna bete sig naturligt? I utredningen till den nya djurskyddslagen föreslås att naturligt beteende förtydligas. Djur ska enligt utredningen hållas och skötas på ett sådant sätt att de ges möjlighet att utföra de beteenden som djuren är starkt motiverade för och som ger dem funktionell återkoppling, d.v.s. minskar djurets motivation att utföra beteendet. Det här gäller dock inte alla beteenden utan begränsas till djurens behov av rörelse, vila, komfort, sysselsättning, födosök och socialt umgänge. Vissa naturliga beteenden kan nämligen vara oönskade i fågenskap, t.ex. att para sig eller att slåss. 
P1010038

Några av förslagen i utredningen till den nya djurskyddslagen är ett förtydligande av begreppet naturligt beteende och ett förbud mot att djur hålls uppbundna lägre perioder. Foto: Anna-Maria Svedberg

Källor:
Tidningen Djurskyddet – DJURSKYDDSLAGEN SKJUTS PÅ OKLAR FRAMTID
Djurskyddslagen (1988:534)
Ny djurskyddslag – Utredningen

Uttalande om den tråkiga händelsen där ett barn i barnvagn blev hundbiten

I lördags inträffade en väldigt hemsk och tragisk händelse här i Härnösand när en hund av någon anledning hoppat på en barnvagn och bitit en 10 månader gammal flicka. Efter att jag läst första artikeln i Tidningen Ångermanland (Artikeln kan du läsa här) reagerade jag på flera saker. För det första kunde man läsa att det var en kamphund som bitit barnet och för det andra att det var oprovocerat. Jag fick möjlighet att komma med ett uttalande om händelsen i Tidningen Ångermanlands nättidning. Jag blev uppringd och intervjuad av journalisten som sammanfattade det så här:

“– Det är jättehemskt och jättetragiskt, säger Anna-Maria Svedberg, etolog med inriktning på hundar, alltså expert på djurens beteende och de bakomliggande orsakerna. Hon bor i Härnösand och hörde talas om händelsen på lördagen. Hon har aldrig hört talas om en liknande händelse och tycker inte bara att det är en sorglig historia för barnet och dess föräldrar.
– Det ger sådana här hundar dåligt rykte. Problemet är att det blir hundens fel. Händelser där den här typen av hundar är inblandade får ofta uppmärksamhet i media.
Hon tror att händelsen hade kunnat undvikas om den personen som rastade hunden hade sett och förutsett vad som skulle ske eftersom hundar visar subtila signaler innan de agerar.
– Alla hundar kan bli farliga. Små har lätt att ta till tänderna, men det ger inte lika stora skador.

Hela artikeln kan du läsa här: Hundattacken har väckt stor uppmärksamhet

Då jag själv inte var på plats kan jag enbart spekulera i hur det hela gått till och det tänker jag inte göra eftersom jag faktiskt inte vet exakt vad som hände. Men jag vill ändå framföra mina tankar.  Hundar, oavsett ras, visar ofta tecken innan sånt här inträffar. Många signalkänsliga hundar har till exempel svårt för ögonkontakt och speciellt små barn brukar titta väldigt intensivt på sådant de är intresserade av. Detta kan utlösa den här typen av beteende hos hunden. Det kan också vara så att hundens lek/jaktinstinkt ledde till beteendet om barnet t.ex. legat ner och viftat med armar eller ben. Då man själv inte varit på plats och bevittnat situationen kan man som sagt bara spekulera. Men oberoende på vad som än utlöste hundens beteende kan man konstatera en sak. Det var inte hundens (eller barnets för den delens) fel! I Sverige har vi strikt hundägaransvar, allt ens hund orsakar är man ansvarig för oavsett ras på hunden. Hur kommer det sig att hunden hamnat i händerna på en påverkad person? Var den personen i fråga informerad om hundens beteende, tidigare erfarenheter med barn och personlighet? Hur stor koll hade den personen på hunden och barnet i den situationen? Alla hundar kan orsaka skada, och det är hundägarens ansvar att se till att hunden inte hamnar i situationer som den inte kan hantera. Det är hundägare, inte rasen, som är problemet. Man vill väldigt snabbt gå ut med att det är en “kamphund” som varit inblandad när något olyckligt händer. Men vad är definitionen av kamphund? Vilka raser kan räknas som kamphundar? Alla hundar kan i fel hundägares händer bli en kamphund! Kamphund är inget en hund föds till, det är något som den (medvetet eller omedvetet) tränats till. Istället för att lägga skulden på hunden (eller rasen) borde man fokusera på att utbilda hundägarna och allmänheten i hundens grundläggande beteende och behov för att förebygga att den här typen av olyckligheter inträffar.

Har katten ont?

Katten är ett djur som sällan visar hur ont den har. När du ser att din katt har ont har den troligen väldigt ont och behöver akut veterinärvård. En katt som har ont kan t.ex.:

  • Dra sig undan
  • Sova mycket
  • Dricka mycket
  • Få ändrade matvanor
  • Bli överaktiv
  • Skaka på huvudet

Så fort du märker att din katt ändrar sitt beteende bör du fundera på om den har ont någonstans eller blivit sjuk. Många äldre katter (över 10 år) lider av tandproblem, det är ännu ovisst om alla katter med tandproblem har ont. För att ta reda på detta inleder Sveriges Lantbruksuniversitet ett forskningsprojekt där man mäter stresshormoner hos katter som behandlas för tandresorption. Tandresorption leder till att tänderna bryts ner och ofta måste dras ut. Här kan få reda på mer om tandresorption och forskningsprojektet.