Första dagarna och social träning

Nu har valpen varit här i fyra dygn. Det är fortfarande väldigt kort tid, man brukar säga att det tar hela sex månader för en hund att känna sig helt hemma på ett nytt ställe. Valpen kommer troligen få byta namn till Melwin som är enklare att säga än Merlin. Igår fick hur som helst Aron och Melwin gå på sin första gemensamma promenad. Mina föräldrar tog Melwin och jag hade Aron. Anledningen att jag inte gått gemesamt med dem tidigare är för att jag dels ville att Melwin skulle lära känna igen området här och dels för att Aron ska känna sig säkrare med sin nya flockkamrat. En del av er vet att Aron är en osäker hund med en del rädslor. Inomhus känner sig Aron tryggare och är mer avslappnad än ute och därför ville jag först att det skulle fungera med valpen och honom inomhus innan de även ska få umgås ute. Vi tog en kort promenad och i det hela gick det riktigt bra! Dock blev det ett omriktat beteende när en lastbil åkte förbi och Aron blev överraskad samtidigt som han såg Melwin i ögonvrån. Även fast det var lastbilen Aron reagerade på var det Melwin han riktade sitt beteende mot och hoppade mot Melwin som blev rädd. Vi gjorde dock ingen stor sak av det utan gick vidare och sen satte jag mig och hade mysstund med båda två. Aron och Melwin nosade på varandra, Melwin slickade Aron i mungiporna, Aron viftade på svansen och sen gick vi vidare. Aron brukar inte reagera på trafik men hela situationen med den första gemensamma promenaden gjorde att Aron var extra uppspelt och då får han lättare för att reagera på olika saker. Men inne är han väldigt tydlig med sina signaler och det räcker med att han morrar och eventuellt lyfter lite på ena läppen för att valpen ska antingen lämna honom i fred eller lägga sig så nära han får. De kan sova tungt båda två samtidigt med kroppskontakt, vilket jag ser som ett tecken att i grunden finns det trygghet mellan dem.

Melwin har visat lite mer intresse för katten Wille, men Wille är väldigt duktig med honom. En gång har han smällt till Melwin på nosen, men då satt Wille på bordet och Melwin hoppade upp och skulle ta hans svans. En gång sprang Melwin efter Wille som då sprang uppför trappan, men vände halvvägs upp och sprang ner igen. Melwin kan inte vända i trappan så han fortsatte upp, men kan heller inte gå nerför trappan än. Wille kollade upp på honom och gick lugnt tillbaka till sitt klätterträd i vardagsrummet. Var det uträknat tro? Kan katter tänka i de banorna? Katter är smarta, men jag tror det nog mer var slumpen då Wille nog inte vet att valpen inte kan gå nerför trappan än, men det såg väldigt roligt ut!

P1070399P1070390

 

 

 

 

 

 

 

Igår fick Melwin även social träning när mina föräldrars bekanta kom på besök. Han var jätteduktig, hälsade fint och underhöll sig själv sedan med en tom kartong. Senare kom två av mina vänner på besök och hade med sig sele som jag får låna till Melwin medan han växer. Jag föredrar sele framför halsband eftersom det är mer skonsamt med en sele som inte sitter över halsen. Under det besöket låg Melwin och sov hela tiden och mina vänner tyckte jag hade en väldigt lugn valp. De såg inte rycken han fick efteråt då han skulle bita i princip allt han kom ut, och helst våra händer och kläder. Mina tankar om valpars bitande och tuggande kommer jag ta upp i ett annat inlägg!

Idag fick Aron följa med till morfar medan jag och Melwin stannade hemma. Vi passade på att åka och hälsa på hos en vän med två hundar. En lite större och en mindre hund. Melwin var jätteduktig, blev lite skrajsen i början när de skällde men så fort godispåsen gick det över. De andra hundarna fick vara i annat rum tills de lugnat ner sig. Under tiden satt vi inne i köket och Melwin fick lukta in sig medan vi fikade. När den stora hunden var lugn fick han komma in och hälsa på Melwin. Båda hundarna var tydliga med sina signaler och Melwin visade tydligt att han var liten och snäll när han satte sig, slickade i mungiporna och när första hälsningen var över bjöd både han och den vuxna hunden in till lek. Dock var det lite för trångt i köket så vi delade på dem igen. Och min vän som hittills sagt att Melwin är ju jättelugn och lyhörd valp fick uppleva hans övertrötta jag när han skulle bita i händer och kläder. Då förstod hon vad jag menade med att han får sina ryck ;) Vännen är dock väldigt tålmodig och lyckades lugna ner Melwin som sen gick och la sig under min stol och somnade som en stock!

P1070440

P1070452

Nu ska jag och Aron ut och springa medan valpen får vara hemma med mor och far och titta på hockey :)