Etikettarkiv: valp

Ny flockmedlem

Igår var jag och hämtade hem en ny flockmedlem. En 12 veckor gammal hanvalp av rasen långhårig collie, blue merle-färgad. Jag har varit sugen på att skaffa valp i över ett år, men inte känt mig säker på att min tervueren-hane Aron skulle acceptera en valp i flocken. Den sista sommaren har jag dock känt att Aron mognat och blivit vuxen, han är nu 5½ år. Man vet att ju äldre hunden är, desto svårare får den att acceptera nya flockmedlemmar. Med det i åtanke tillsammans med Arons osäkerhet mot andra hundar var det därför inget självklart beslut att skaffa valp. Men min längtan efter min första egna valp (Aron var sex månader när han kom till mig) och tron på att Aron skulle utvecklas och bli säkrare på hundspråket om han fick en kompis gjorde att jag vågade ta steget när tillfället dök upp.

Hur kom det sig då att det blev just en långhårig collie? För det första, jag har alltid gillat rasen och valde mellan collie och tervueren när jag skaffade Aron. Då blev det tervueren för de har lite mer arbetsvilja och är aktivare än collies, och det var jag ute efter just då. Nu när jag har en tervueren vet jag att jag inte vill ha två stycken lika ”krävande” hundar, utan en ras som tycker om att jobba men även är nöjd med att bara vara. Det kan Aron också vara nöjd med, men efter för många dagar i rad utan aktivitet blir han mer vaktig och hans rädslor/osäkerheter kommer fram. För det andra, vem har inte varit kär i Lassie? ;)

Mina föräldrar och jag åkte till Sundsvall och hämtade valpen, som heter Merlin. Uppfödaren hade varit till veterinären och besiktat och vaccinerat honom. Merlin var orolig i bilen de första fem minuterna, men sen sov han hela vägen hem till Härnösand. Det första vi gjorde när vi kom hem var att jag hämtade Aron och vi tog en kort promenad tillsammans. Merlin visade inte speciellt mycket intresse mot Aron, han hade så mycket annat att undersöka då han var på ett helt nytt ställe. Men Aron var väldigt uppspelt, tog upp en pinne och sprang runt med. Han gjorde några lekinviter mot valpen som då tyckte det var lite otäckt. Jag kände att valpen var väldigt trött av alla nya intryck och visste att Aron inte skulle varva ner på ett bra tag, så vi gick in. Merlin fick vara i köket med oss medan vi lagade middag och Aron fick vara ute i hallen avskild med kompostgaller. Hundarna luktade på varandra genom gallret men Aron morrade och Merlin backade undan. Aron hade svårt att slappna av när han inte fick vara med oss andra och gick upp i stess. Merlin blev tryggare och tryggare och tillslut stod han kvar när Aron morrade på andra sidan gallret. Aron morrade för att tala om att han är osäker och inte vill ha valpen så nära. Han morrade med hopdragen mun utan att visa tänder samtidigt som han vände bort blicken. Att säga åt Aron att han inte får  morra är ”Som att ta bort tickandet från en bomb” som en hundägare jag pratade med idag uttryckte det. Att säga åt Aron att inte morra minskar heller inte den bakomliggande orsaken som är osäkerhet, utan ökar den istället.

Jag kände att det här inte var en hållbar metod. Efter att ha pratat med min mentor Anna Eriksson Sawylow från AnamCaras Hundskola vågade jag följa min magkänsla. Jag satt uppe på golvet på mitt rum med Merlin sovandes bredvid mig och ropade upp Aron från nedanvåningen. Aron kom in i mitt rum, ser valpen i mitt knä men går fram och slickar mig i ansiktet. Sen börjar han nosa igenom valpen lugnt och långsamt samtidigt som han morrade lågt. Merlin låg kvar i mitt knä, men kryp sakta ner på golvet och la sig på rygg. Sen började han slicka Aron i mungiporna vilket är ett beteende som härstammar från tiggandet av mat från mamman och andra flockmedlemmar och är ett aggressionsdämpande beteende. Efter en stund la sig Aron ner och jag kände ren glädje över hur bra det gått, och att jag vågade lita på min magkänsla.

Sen blev valpen orolig och jag misstänkte att den måste ut och kissa. Vi går ner, men när jag öppnar dörren hade jag inte så bra koll utan Aron springer också ut. Valpen springer efter och hoppar upp på Aron bakifrån. Just hundar som kommer bakifrån har Aron väldigt svårt för, och det är något vi jobbat mycket på. Aron reagerar instinktivt och trycker ner valpen i backen. Jag är bara två steg ifrån och går mellan honom och valpen. Aron bryter direkt och valpen kryper upp till mig. Jag behåller lugnet och sitter bara och pratar med hundarna utan att ömka någon av dem. Aron nosar där Merlin var (han släppte analsäckarna) och kommer sen fram till mig och Merlin, nosar lite på Merlin, slickar mig i ansiktet, jag klappar om båda två och sen går vi in. Efter det har Merlin stor respekt för Aron men Aron är mycket mer avslappnad. Merlin blev bara lite blöt i pälsen och inte ett enda hål, som vanligt låter det mycket värre än det är! De har idag sovit precis bredvid varanda fler gånger, Aron morrar när Merlin kommer emot honom men slutar så fort Merlin stannar eller vänder bort blicken och går förbi honom i en båge. Oftast ignorerar Aron valpen och söker uppmärksamhet från mig som han brukar.

I natt kommer vi sova på samma sätt som vi gjorde första natten, jag på golvet med hundarna på var sin sida om mig. Anledningen till att jag släppte ihop dem så snabbt var för att jag såg att Aron blev stressad av att vara åtskild och för mig känns det inte rätt att stänga in valpen ensam i ett rum på ett helt nytt ställe. För mig är det viktigt att man bygger en bra relation till hunden på en gång och jag ville inte att det skulle uppstå konkurrens om min uppmärksamhet. Aron brukar sova på golvet i mitt rum och eftersom jag inte vill ha valpen i sängen var det säkraste sättet att lägga mig på golvet med hundarna. De sov som stockar hela natten medan jag vaknade flera gånger (Merlin vaknade en snabbis kl. fyra och vi gick ut och kissade).

Introduktionen är långt ifrån över, men efter det första dygnet känns det väldigt lovande!