Uttalande om den tråkiga händelsen där ett barn i barnvagn blev hundbiten

I lördags inträffade en väldigt hemsk och tragisk händelse här i Härnösand när en hund av någon anledning hoppat på en barnvagn och bitit en 10 månader gammal flicka. Efter att jag läst första artikeln i Tidningen Ångermanland (Artikeln kan du läsa här) reagerade jag på flera saker. För det första kunde man läsa att det var en kamphund som bitit barnet och för det andra att det var oprovocerat. Jag fick möjlighet att komma med ett uttalande om händelsen i Tidningen Ångermanlands nättidning. Jag blev uppringd och intervjuad av journalisten som sammanfattade det så här:

“– Det är jättehemskt och jättetragiskt, säger Anna-Maria Svedberg, etolog med inriktning på hundar, alltså expert på djurens beteende och de bakomliggande orsakerna. Hon bor i Härnösand och hörde talas om händelsen på lördagen. Hon har aldrig hört talas om en liknande händelse och tycker inte bara att det är en sorglig historia för barnet och dess föräldrar.
– Det ger sådana här hundar dåligt rykte. Problemet är att det blir hundens fel. Händelser där den här typen av hundar är inblandade får ofta uppmärksamhet i media.
Hon tror att händelsen hade kunnat undvikas om den personen som rastade hunden hade sett och förutsett vad som skulle ske eftersom hundar visar subtila signaler innan de agerar.
– Alla hundar kan bli farliga. Små har lätt att ta till tänderna, men det ger inte lika stora skador.

Hela artikeln kan du läsa här: Hundattacken har väckt stor uppmärksamhet

Då jag själv inte var på plats kan jag enbart spekulera i hur det hela gått till och det tänker jag inte göra eftersom jag faktiskt inte vet exakt vad som hände. Men jag vill ändå framföra mina tankar.  Hundar, oavsett ras, visar ofta tecken innan sånt här inträffar. Många signalkänsliga hundar har till exempel svårt för ögonkontakt och speciellt små barn brukar titta väldigt intensivt på sådant de är intresserade av. Detta kan utlösa den här typen av beteende hos hunden. Det kan också vara så att hundens lek/jaktinstinkt ledde till beteendet om barnet t.ex. legat ner och viftat med armar eller ben. Då man själv inte varit på plats och bevittnat situationen kan man som sagt bara spekulera. Men oberoende på vad som än utlöste hundens beteende kan man konstatera en sak. Det var inte hundens (eller barnets för den delens) fel! I Sverige har vi strikt hundägaransvar, allt ens hund orsakar är man ansvarig för oavsett ras på hunden. Hur kommer det sig att hunden hamnat i händerna på en påverkad person? Var den personen i fråga informerad om hundens beteende, tidigare erfarenheter med barn och personlighet? Hur stor koll hade den personen på hunden och barnet i den situationen? Alla hundar kan orsaka skada, och det är hundägarens ansvar att se till att hunden inte hamnar i situationer som den inte kan hantera. Det är hundägare, inte rasen, som är problemet. Man vill väldigt snabbt gå ut med att det är en “kamphund” som varit inblandad när något olyckligt händer. Men vad är definitionen av kamphund? Vilka raser kan räknas som kamphundar? Alla hundar kan i fel hundägares händer bli en kamphund! Kamphund är inget en hund föds till, det är något som den (medvetet eller omedvetet) tränats till. Istället för att lägga skulden på hunden (eller rasen) borde man fokusera på att utbilda hundägarna och allmänheten i hundens grundläggande beteende och behov för att förebygga att den här typen av olyckligheter inträffar.