Jag har tidigare berättat om skillnaden mellan hund och varg vad gäller att be om hjälp från människan. Vid ett problem är vargen mer ihärdig att försöka lösa det på egen hand medan hunden tittar på människan och ber om hjälp.
Men det finns så klart skillnader mellan hundar om hur benägna de är att be människan om hjälp. Det har länge förklarats av miljön, att det är ägaren som lärt hunden att den får hjälp eller uppmärksamhet när t.ex. bollen rullar in under soffan genom att titta på ägaren, skälla eller krafsa/hoppa på ägaren.
Det Per Jensens grupp sett är att det verkar finnas en stor genetisk faktor bakom beteendet eftersom hundar med så lik uppväxt som möjligt skiljer sig i benägenheten att be hjälp.
Vad har detta för betydelse i vår vardag? Som jag ser det kan det vara bra att tänka på i situationer när man kan uppleva hunden som alltför uppmärksamhetskrävande. Jag brukar se det som att hunden faktiskt kommunicerar med mig. Vad är det hunden vill säga? Och varför? Det är lätt att man blir irriterad när hunden stirrar på dig, krafsar eller till och med skäller. Men din irritation leder ofta till att hunden blir frustrerad. Den försöker tala om något för dig men du blir bara arg och irriterad. Den kan svara genom att bli ännu mer ihärdig i sina försök att få dig att lyssna och det blir en onödig, kanske till och med återkommande, konflikt mellan er.
Lär mer om Per Jensens forskning på http://www.perjensen.se/etologi/fran-forskningsfronten/att-be-om-hjalp-ar-medfott.html
Aron ber om hjälp att få fram bollen som han ”råkat” peta in under bänken.