Under påskveckan fick passa en hamster vars ägare skulle resa bort. Hamstern var en fullvuxen hane som inte blivit såld av djuraffären som därför skänkte bort den. Därför var den inte riktigt handtam och ägarna hanterade den med handskar eftersom den bet riktigt hårt genom skinnet när den blev rädd.

När jag fick hem hamstern till mig bytte jag snabbt bur till min gamla oanvända musbur. Den var lite väl liten åt hamstern men lättare att berika med jord (ekologisk så klart!) att gräva i och lättare att hantera hamstern utan att skrämma den. Buren den fick med sig var hög med tre våningar och enligt min åsikt mer passande åt en råtta än åt en hamster som har helt andra behov. Hamstern verkade nöjd med den nya buren och började gräva och bygga bo direkt. I buren fanns bland annat hans gamla hus och en mjölkkartong, men vad tror ni han föredrog till bo? Jo, en grävd grop under platån som fanns i buren. Dit bar han bomaterialet i form av toapapper, hamsterbädd och hö och byggde sig en mysig koja. Detta är alltså en fullvuxen hamster som inte haft tillgång till grävmöjligheter innan, ändå visste han på en gång vad han skulle göra. Att bygga bo är bland det viktigaste behovet för gnagare och en utmärkt sysselsättning. Varje kväll la jag in nytt bomaterial i buren och spred ut maten så att hamstern hade något att syssla med under natten,

Hur gjorde jag då med handtämjningen? Till att börja med väntade jag alltid till hamstern var vaken innan jag hanteringstränade den. Om hamstern inte var vaken när jag hade tid att träna den kunde jag t.ex. öppna buren för att byta vatten, om hamstern vaknat och krupit ut ur sitt bo när jag kom tillbaka tog jag torkade mjölmaskar och erbjöd honom. Först lade jag dem framför honom, när han blev modigare höll jag dem mellan fingrarna så att han kunde ta dem medan jag fortfarande höll i dem och sedan lade jag dem på ovansidan av handen så han fick klättra upp för att nå dem. Under den här träningen kunde han “undersökningsbita” men då alltid försiktigt och om jag sakta rörde på handen/det finger han bet i slutade han. Gnagare använder munnen till att undersöka nya saker och kan nafsa lite om händerna luktar spännande. Om man rör handen lite försiktigt slutar de oftast, men om man rycker bort handen är risken stor att man skrämmer dem och de blir rädda för händer.

Jag hanterade hamstern tre gånger om dagen men den vågade aldrig klättra upp helt i min hand. Däremot upptäckte jag att den gärna ville klättra ut ur buren när den var öppen och när han satt på gallret till luckan kunde jag lyfta upp honom utan att han blev rädd. Men jag tog honom bakifrån och förde inte handen över huvudet framifrån  när jag skulle lyfta upp honom eftersom jag då såg att han stelnade till och blev rädd och beredd att försvara sig. Sen fick han klättra och springa runt på mig och i min säng. Även då fick han mjölmaskar.
Det mest kritiska läget var när jag skulle fånga in honom efter att han sprungit på sängen. Han blev väldigt rädd och stressad och undvek mina händer. Om han kände sig trängd satte han sig på bakbenen, stelnade , höll andan och var beredd att försvara sig. I de lägena gav jag honom mer utrymme och hämtade mjölkkartongen från buren istället. Den sprang han gärna in i och jag kunde bära tillbaka honom till buren i den. Men filosofi med all djurträning är att undvika att provocera fram felaktigt beteende eftersom att varje upprepning av ett beteende leder till inlärning. Djuret lär sig att t.ex. bita när den ska bli infångad för på så sätt kommer den undan och återfår kontroll över situationen.

Målet med hanteringsträningen var att hamstern skulle slippa vara rädd för händer och istället förknippa hanteringen med positiva saker som t.ex. godis och att få komma ut ur buren. Jag studerade noga hamsterns beteende och undvek att utsätta den för situationer där den kände sig tvungen att bita. Jag hanterade den tre gånger om dagen, sju dagar i rad och blev inte biten en enda gång. Jag använde heller inte handskarna en enda gång.

Nu har jag fått rapport om att även ägarna kan hantera den utan handskar och utan att bli bitna. Den bor kvar i buren de fick låna av mig och har bland annat grävmöjligheter, bobyggnadsmaterial, tillgång till sandbad och får leta efter sin mat. Hos mig fick den även en kruka med ekologisk persilja som den roade sig mycket med!

10157222_216154795261839_669225078176323068_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

1794621_217757358434916_3216306926099407236_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

1016945_217757341768251_6719985445709993021_n

Foto: Anna-Maria Svedberg

Tags:

Comments are closed

Kategorier
Hemsidan drivs av
Arkiv